Organisations-onani eller makt-onani – motion A14

Som bekant pågår ett medlemsmöte i Piratpartiet, och en av de hetaste debatterna just nu rör motion A14.

Som jag ser det är motion A14 ett exempel på den värsta sortens motioner.

Det är en röra, ett totalt gytter, av en mängd OLIKA förslag, faktiskt 9 stycken olika och ganska komplicerade förslag i själva motionstexten.

Och sedan själva yrkandet av motionären att anta alla 9 förslag rakt av:

”Jag yrkar att ovanstående läggs som bilaga till stadgarna.”

Det är ett synnerligen vanskligt sätt att lägga en motion på. För även om vissa inslag av de 9 förslagen är bra, så finns även synnerligen diskutabla (för att inte säga skogstokiga) inslag som man då får ”på köpet”.

Motionen inför en hel del extremt drastiska ”nytolkningar” av Piratpartiets stadgar.

Men eftersom motionen inte är lagd som en ”stadgeändring”, utan som ett förslag om en ”stadgebilaga” så undgår motionären vårt kuppskydd som kräver att motioner som ändrar stadgarna antas med 75 % majoritet.

För att anta en stadgebilaga krävs nämligen bara 50 % majoritet, trots att stadgebilagan för in totalt nya begrepp i uttolkningen av partistadgarna. En ”bugg” som nu utnyttjas.

Låt mig ge några exempel i denna ”stadgebilaga” som jag anser är skogstokiga…

1) Om inte tillräckligt många kandidater nomineras till ett styrelseval, kommer samtliga kandidater per automatik att få en plats i partiets styrelse.

Att införa en sådan mekanism, som i praktiken öppnar upp en möjlighet för en Piratpartist som 99,9 % av partiet anser är en tokig rättshaverist att få en plats i det högsta verkställande organet, bara för att denne har nominerat sig själv till styrelsen… det är ju otroligt.

Ett sådant förslag skulle man garva ihjäl sig åt inom något av de andra politiska partierna i Sverige.

(Det är tydligt att motionären räknade med att motion A12 skulle gå igenom, som drastiskt skulle reducera antalet platser i styrelsen. Så blir dock inte fallet.)

2) Röstandet till Piratpartiets styrelse ska ske med hjälp av ”en Condorcetrankande metod”.

Nog för att vi har en hel del nördar inom partiet, men att försöka lösa demokratiska frågeställningar med en extremt komplicerad matematisk algoritm som bara nördar begriper, innebär att skapa ett enormt demokratiskt underskott.

Vi använde en sådan metod i framtagandet av kandidatlistorna inför valet 2010. Det blev mycket omdebatterat. En del av våra riksdagskandidater (!) gick ut offentligt med att de inte begrep ett dugg om hur de hade hamnat på riksdagslistan.

Metoden har även den intressanta effekten att okontroversiella kandidater som många har med på sina listor, kan hamna högre upp i slutresultatet än kontroversiella toppkandidater.

Ett exempel är om Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm och jag själv skulle tävla mot varandra med hjälp av denna metod.

Både Rick Falkvinge och Mattias Bjärnemalm skulle säkert få fler toppnoteringar av de röstande, men jag skulle troligen hamna högst upp på listan eftersom jag inte är så omstridd. Sedan skulle Rick och Mattias hamna på 2:a och 3:e plats.

Trots att det är jag som borde hamna på 3:e plats.

3) Motionen förskjuter makten från medlemsmötet till partiledningen.

Här blir det riktigt förvirrande. Motionären skriver:

”[…] mötespresidiet och medlemsmötet skall använda den teknik som partiledningen tillhandahåller […] även i fall då sådan anvisad teknik etablerar detaljer i mötesordning som inte regleras i detta dokument.”

Alltså ska det vara upp till partiledningen (som är underställd partiledaren, som är underställd partistyrelsen, som är underställd medlemsmötet) att bestämma över medlemsmötet (som är överordnad partistyrelsen, som är överordnad partiledaren, som är överordnad partiledningen).

Det här kanske framstår som en komplicerad fråga, men det handlar alltså om att den underordnades underordnades underordnade ska bestämma över chefens chefs chef.

Det handlar om att förskjuta makt.

Om här kommer jag in på min främsta invändning mot motion A14.

4) Motion A14 som i praktiken handlar om att totalt skriva om partiets stadgar, stöds mest av personer som anklagar alla som har invändningar för att vara alltför intresserade av partiets stadgar.

Ok, hängde du med i den logiska motsättningen.

En Piratpartist motionerar om 9 stadgeändringar, som i grunden förändrar hur vårt parti arbetar.

När engagerade medlemmar (t.ex. funktionärer på lokal nivå, medlemmar av partiledningen och partistyrelsen) argumenterar emot denna långtgående stadgeförändring, så anklagas de för att vara troll som… mest är intresserade av organisations-onani.

Har ingen funderat på om det inte är ”organisations-onani” att föreslå 9 långtgående stadgeförändringar?

Men jag tror inte att det är organisations-onani. Jag tror att det är makt-onani.

Piratpartiet genomgår just nu en smärtsam förändring från att ha varit en kortsiktig kampanjorganisation, organiserad enbart som en projektbaserad apparat, till att bli ett långsiktigt arbetande politiskt parti.

Det innebär att makt förskjuts från projektledningen (det gamla ledargarnityret inom partiet) till medlemmarna. Dvs. ett slags införande av en fungerande interndemokrati i partiet.

Alla organisationer som går från kortsiktighet till långsiktighet måste genomgå denna förändring. Tyvärr verkar vissa ledande förebilder i vårt parti inte ha en fullt utvecklad insikt om detta, utan slåss istället med tänder och klor för att bibehålla sin tidigare maktposition – även om det innebär att skriva om partiets stadgar. Eller om det kräver rena personangrepp mot motståndare.

Det är nog i det ljuset man ska se på en del intressanta fenomen som plötsligt dykt upp.

Henrik Alexandersson (HAX) som inte längre blandar sig i Piratpartiets inre liv, blandar sig i Piratpartiets inre liv. Och med en retorik som får en att häpna.

Den bloggaren riskerar på allvar sin ställning som framstående debattör, i sin iver att smutsa ned sina fingrar med organisation- och makt-onani. Samtidigt som de som sakligt argumenterar för invändningar kallas för… kufar, troll och organisations-onanister.

Rick Falkvinge kallar in röstare via sin blogg, under pågående votering, som inte haft en chans att sätta sig in i sakfrågorna.

Så gjorde han även till motion A12.

Det är intressant att notera att ungefär 60 fler röstande deltog i voteringen kring motion A12, än genomsnittet för andra motioner.

Även jämfört med motioner om att i grunden förändra partiets linje i patent- och upphovsrättsfrågorna.

Falkvinges linje led ett nederlag (i och med att ett ändringsyrkande fick majoritet) med röstsiffrorna 65-67.

Så min analys är att det ”gamla ledargarnityrets” linje hade stöd av ungefär 5 personer, förutom de som kallades in via Falkvinges blogg.

Att det är oetiskt att valla in folk under pågående votering är en av mina käpphästar, fast som utvecklingen varit under detta medlemsmöte känns det som om jag lika gärna kan göra hamburgare på den käpphästen.

Sätt dig in i frågan! Läs igenom de 9 stadgeförändringarna (”stadgetolkningarna”) i motion A14. Gör ett informerat val.

Själv har jag röstat AVSLAG.