Fäktas med karikatyrer eller samarbeta med människor

Nu är Piratpartiets medlemsmöte över, sedan en halvtimme tillbaka. Valet till partistyrelsen är således överståndet för såväl de ordinarie platserna, som fyllnadsvalen.

Styrelsen utgörs nu av:

Marit Deldén (sammankallande)
Rickard Olsson
Mårten Fjällström
Anna Svensson
Johanna Julén

Rickard Falkvinge – omvald

Mattias Bjärnemalm – nyvald
Torbjörn Wester – nyvald
Sammy Nordström – nyvald
Henrik Brändén – nyvald
Emil Isberg – nyvald

Anders Nordin (suppleant)
Christoffer Willenfort (suppleant)

Det känns som om partiet befinner sig i ett nystartläge. Årets vårmöte var det enklaste att delta i och mest välskötta hittills, gamla spöken städades undan i en rasande takt och en livfull ideologisk debatt (!) tog sin början.

Och inte minst har vi fått 5 nya styrelseledamötet som brinner av energi, motivation och arbetslust.

En nystart för partiet. Efter valnederlaget landade vi hårt, nu fjädrar vi upp som från en studsmatta.

Vi har en ny partiledare, en ny partiledning (med rollfördelning!) och kommer att få en ny och arbetande (!) partistyrelse.

Även lokalt känns det som en nystart. Som (avgående) valkretsledare för Östergötland har jag fått en mängd indikationer på att pirater längtar efter att återengagera sig.

Vi var 18 st. på 1 maj-demonstrationen i Linköping, och rekordmånga på piratfikat 3 maj.

Det dök till och med upp nya ansikten – medlemmar utan kontaktnät i partiet som sett medlemsutskicken för de olika aktiviteterna.

Så nu när gnistan återvänder, då partiet vaknar till liv efter eftervalskoman och återvitaliserar sig – då är det extra viktigt att vi lämnar gamla konflikter bakom oss.

Eller som det lite förvirrat uttrycks i Lejonkungen: Lämna det bakomflutna framför dig.

Jag sätter stora förhoppningar till den nya partistyrelsen. De invalda (och ”gamla) ledamöterna är driftiga, proffsiga och ambitiösa. Jag ser fram emot det första styrelsemötet.

Nu är det dags att lägga gamla konflikter bakom sig. I styrelsen har vi omtvistade och erkänt skickliga personer som Rick Falkvinge (partiets grundare) och Mattias ”MAB” Bjärnemalm (en av grundarna av Ung Pirat). Vi har färgstarka individer som Sammy Nordström och Marit Deldén. För att bara nämna några.

Ibland beskrivs Rick Falkvinge på ett respektlöst vis, som en maktgalen-founder-syndrome-drama-queen. Ibland beskrivs Mattias Bjärnemalm på ett respektlöst vis, som en evil-master-mind-gör-allt-som-del-i-en-konspiration-med-dold-agenda-person. (Dessa två personer tjänar här som ett exempel; jag hade nästan slumpmässigt kunnat välja två ledande pirater.) Ibland målas det upp karikatyrer, i blogginlägg, på forum och i chattar.

Sedan några dagar tillbaka har det cirkulerat en tecknad serie på Internet, som väckt lite uppmärksamhet. Tecknad av någon pirat.

Jag tyckte att serien var humoristisk – det var en LOL!

Orsaken var att jag uppfattade seriestrippen som en drift med de personer som tror att dunkla och mystiska maktintriger ligger bakom allt som sker i Piratpartiet. De som tror att allt är en konspiration.

Jag tog inte karikatyren på allvar. Riktiga människor är mångdimensionella, inte pappersfigurer eller svart-vita varelser. Långt därifrån. Och alla vill vi partiets väl.

(Tydligen har vissa snarare uppfattat serien som ett personangrepp. Vilket är skäl nog att den ska klassa in i kategorien ”dåliga idéer”. För det är sorgligt om obetänksamma infall leder till att människor tar illa vid sig.)

Min poäng finns här någonstans. Är vi redo att respektera varandra? Att se varandra som samarbetspartner och bra människor? Är vi redo i (PP) nu att sluta att måla karikatyrer av varandra, att en gång för alla lägga gammalt groll bakom oss?

Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document under the terms of the GNU Free Documentation License, Version 1.2 or any later version published by the Free Software Foundation; with no Invariant Sections, no Front-Cover Texts, and no Back-Cover Texts. A copy of the license is included in the section entitled GNU Free Documentation License.

Jag tror att vi är redo för detta. Och jag sätter hög tilltro till den nya partistyrelsens förmåga att göra det.

Nu finns det bara en väg som gäller: Framåt!

Att få medlemmarnas förtroende

Jag har just valts in i Piratpartiets styrelse.

Resultatet från omröstningen återfinns här.

De nya medlemmarna i styrelsen (förutom mig) är Mattias Bjärnemalm, Henrik Brändén och Emil Isberg. Vår grundare Rick Falkvinge fick förnyat förtroende.

Jag tar mycket seriöst på att jag fått medlemmarnas förtroende att sitta i partistyrelsen. Jag lovar att göra mitt allra, allra bästa för att leva upp till detta! Tack alla ni som röstade på mig.

Några grundläggande saker för mig är att noga sätta mig in i besluten som styrelsen ska fatta, att närvara vid styrelsemötena, att förankra styrelsens arbete bland partiets medlemmar och att ta på mig arbetsuppgifter mellan styrelsemötena.

Jag kommer att begå misstag. Var snäll och påpeka för mig när jag gör det, så att jag kan göra om och göra rätt. (Det betyder dock inte att jag alltid kommer att kunna övertalas till att ha samma åsikt som dig.)

Om du vill kan du bli min vän på Facebook, följa mig på twitter, e-posta mig, lägga till mig på skype (som: infallsvinkel) eller ringa mig på 072-325 56 78.

Jag tror att den nya energi som vi får in i styrelsen kommer att bli en kick för hela partiet. Men styrelsen står inte över medlemmarna, utan medlemmarna står över styrelsen. Det är min förhoppning att styrelsen hela tiden ska agera med detta i tankarna.

Men valet är faktiskt inte riktigt färdigt…

I voteringsomgång 3, som startar vid midnatt, ska det fyllnadsväljas två ledamöter.

Mina favoriter, som jag kommer att rösta på, är Sammy Nordström och JP Anderson. Det var också de två kandidater som fick flest röster i valet av ordinarie styrelseledamöter, förutom de som kom in.

Ja, förutom Emma Nyström då. Jag beklagar att hon inte kandiderar i fyllnadsvalet. (Jag önskar att någon kommit ihåg att nominera henne även till detta val.) Förhoppningsvis kan hon få förtroende i höst.

Orsaken till att jag inte röstar på Christoffer Willenfort, som verkligen gjort ett utmärkt jobb i styrelsen, är att han redan är ”garanterad” en plats som suppleant tills vidare, eftersom Christian Engström hoppat av styrelsen. Ju mer ”nytt blod” vi kan få in i styrelsen i form av engagerade medlemmar med ambitioner och energi för styrelsearbetet, desto bättre.

Avslutningsvis vill jag återigen säga: Tack alla ni som röstade på mig. Jag ska göra mitt bästa!

Organisations-onani eller makt-onani – motion A14

Som bekant pågår ett medlemsmöte i Piratpartiet, och en av de hetaste debatterna just nu rör motion A14.

Som jag ser det är motion A14 ett exempel på den värsta sortens motioner.

Det är en röra, ett totalt gytter, av en mängd OLIKA förslag, faktiskt 9 stycken olika och ganska komplicerade förslag i själva motionstexten.

Och sedan själva yrkandet av motionären att anta alla 9 förslag rakt av:

”Jag yrkar att ovanstående läggs som bilaga till stadgarna.”

Det är ett synnerligen vanskligt sätt att lägga en motion på. För även om vissa inslag av de 9 förslagen är bra, så finns även synnerligen diskutabla (för att inte säga skogstokiga) inslag som man då får ”på köpet”.

Motionen inför en hel del extremt drastiska ”nytolkningar” av Piratpartiets stadgar.

Men eftersom motionen inte är lagd som en ”stadgeändring”, utan som ett förslag om en ”stadgebilaga” så undgår motionären vårt kuppskydd som kräver att motioner som ändrar stadgarna antas med 75 % majoritet.

För att anta en stadgebilaga krävs nämligen bara 50 % majoritet, trots att stadgebilagan för in totalt nya begrepp i uttolkningen av partistadgarna. En ”bugg” som nu utnyttjas.

Låt mig ge några exempel i denna ”stadgebilaga” som jag anser är skogstokiga…

1) Om inte tillräckligt många kandidater nomineras till ett styrelseval, kommer samtliga kandidater per automatik att få en plats i partiets styrelse.

Att införa en sådan mekanism, som i praktiken öppnar upp en möjlighet för en Piratpartist som 99,9 % av partiet anser är en tokig rättshaverist att få en plats i det högsta verkställande organet, bara för att denne har nominerat sig själv till styrelsen… det är ju otroligt.

Ett sådant förslag skulle man garva ihjäl sig åt inom något av de andra politiska partierna i Sverige.

(Det är tydligt att motionären räknade med att motion A12 skulle gå igenom, som drastiskt skulle reducera antalet platser i styrelsen. Så blir dock inte fallet.)

2) Röstandet till Piratpartiets styrelse ska ske med hjälp av ”en Condorcetrankande metod”.

Nog för att vi har en hel del nördar inom partiet, men att försöka lösa demokratiska frågeställningar med en extremt komplicerad matematisk algoritm som bara nördar begriper, innebär att skapa ett enormt demokratiskt underskott.

Vi använde en sådan metod i framtagandet av kandidatlistorna inför valet 2010. Det blev mycket omdebatterat. En del av våra riksdagskandidater (!) gick ut offentligt med att de inte begrep ett dugg om hur de hade hamnat på riksdagslistan.

Metoden har även den intressanta effekten att okontroversiella kandidater som många har med på sina listor, kan hamna högre upp i slutresultatet än kontroversiella toppkandidater.

Ett exempel är om Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm och jag själv skulle tävla mot varandra med hjälp av denna metod.

Både Rick Falkvinge och Mattias Bjärnemalm skulle säkert få fler toppnoteringar av de röstande, men jag skulle troligen hamna högst upp på listan eftersom jag inte är så omstridd. Sedan skulle Rick och Mattias hamna på 2:a och 3:e plats.

Trots att det är jag som borde hamna på 3:e plats.

3) Motionen förskjuter makten från medlemsmötet till partiledningen.

Här blir det riktigt förvirrande. Motionären skriver:

”[...] mötespresidiet och medlemsmötet skall använda den teknik som partiledningen tillhandahåller [...] även i fall då sådan anvisad teknik etablerar detaljer i mötesordning som inte regleras i detta dokument.”

Alltså ska det vara upp till partiledningen (som är underställd partiledaren, som är underställd partistyrelsen, som är underställd medlemsmötet) att bestämma över medlemsmötet (som är överordnad partistyrelsen, som är överordnad partiledaren, som är överordnad partiledningen).

Det här kanske framstår som en komplicerad fråga, men det handlar alltså om att den underordnades underordnades underordnade ska bestämma över chefens chefs chef.

Det handlar om att förskjuta makt.

Om här kommer jag in på min främsta invändning mot motion A14.

4) Motion A14 som i praktiken handlar om att totalt skriva om partiets stadgar, stöds mest av personer som anklagar alla som har invändningar för att vara alltför intresserade av partiets stadgar.

Ok, hängde du med i den logiska motsättningen.

En Piratpartist motionerar om 9 stadgeändringar, som i grunden förändrar hur vårt parti arbetar.

När engagerade medlemmar (t.ex. funktionärer på lokal nivå, medlemmar av partiledningen och partistyrelsen) argumenterar emot denna långtgående stadgeförändring, så anklagas de för att vara troll som… mest är intresserade av organisations-onani.

Har ingen funderat på om det inte är ”organisations-onani” att föreslå 9 långtgående stadgeförändringar?

Men jag tror inte att det är organisations-onani. Jag tror att det är makt-onani.

Piratpartiet genomgår just nu en smärtsam förändring från att ha varit en kortsiktig kampanjorganisation, organiserad enbart som en projektbaserad apparat, till att bli ett långsiktigt arbetande politiskt parti.

Det innebär att makt förskjuts från projektledningen (det gamla ledargarnityret inom partiet) till medlemmarna. Dvs. ett slags införande av en fungerande interndemokrati i partiet.

Alla organisationer som går från kortsiktighet till långsiktighet måste genomgå denna förändring. Tyvärr verkar vissa ledande förebilder i vårt parti inte ha en fullt utvecklad insikt om detta, utan slåss istället med tänder och klor för att bibehålla sin tidigare maktposition – även om det innebär att skriva om partiets stadgar. Eller om det kräver rena personangrepp mot motståndare.

Det är nog i det ljuset man ska se på en del intressanta fenomen som plötsligt dykt upp.

Henrik Alexandersson (HAX) som inte längre blandar sig i Piratpartiets inre liv, blandar sig i Piratpartiets inre liv. Och med en retorik som får en att häpna.

Den bloggaren riskerar på allvar sin ställning som framstående debattör, i sin iver att smutsa ned sina fingrar med organisation- och makt-onani. Samtidigt som de som sakligt argumenterar för invändningar kallas för… kufar, troll och organisations-onanister.

Rick Falkvinge kallar in röstare via sin blogg, under pågående votering, som inte haft en chans att sätta sig in i sakfrågorna.

Så gjorde han även till motion A12.

Det är intressant att notera att ungefär 60 fler röstande deltog i voteringen kring motion A12, än genomsnittet för andra motioner.

Även jämfört med motioner om att i grunden förändra partiets linje i patent- och upphovsrättsfrågorna.

Falkvinges linje led ett nederlag (i och med att ett ändringsyrkande fick majoritet) med röstsiffrorna 65-67.

Så min analys är att det ”gamla ledargarnityrets” linje hade stöd av ungefär 5 personer, förutom de som kallades in via Falkvinges blogg.

Att det är oetiskt att valla in folk under pågående votering är en av mina käpphästar, fast som utvecklingen varit under detta medlemsmöte känns det som om jag lika gärna kan göra hamburgare på den käpphästen.

Sätt dig in i frågan! Läs igenom de 9 stadgeförändringarna (”stadgetolkningarna”) i motion A14. Gör ett informerat val.

Själv har jag röstat AVSLAG.

Rösta avslag på motion A12

Jag har kommit till slutsatsen att det egentligen bara är en enda motion på det pågående medlemsmötet som är riktigt, riktigt viktig.

En enda omröstning, som öppnar imorgon bitti och pågår till på lördag.

Nämligen omröstningen om motion A12, som riskerar att skadeskjuta partistyrelsen, att lämna den kvar i dess nuvarande handlingsförlamade tillstånd.

De nya stadgar som partiet nyligen antagit är väl genomarbetade och djupt förankrade. De har antagits med 75 % majoritet av två på varandra följande medlemsmöten.

Men plötsligt har då denna motion A12 inkommit. En motion som behandlar styrelsen som en jojo i en torktumlare. Plötsligt ska vi nästan halvera antalet styrelseledamöter (trots att våra nya stadgar med 16 ledamöter inte ens har trätt i kraft ännu – och därför inte ens går att utvärdera).

Motion A12 heter ironiskt nog ”Reduktion av styrelsens storlek för att få den att fungera igen”, trots att resultatet skulle bli motsatsen till en fungerande styrelse.

Problemet med vår nuvarande partistyrelse är att den har låg mötesnärvaro, är passiv och knappt arbetar alls mellan styrelsesammanträdena. Besluten bereds inte utan fattas lite på en höft av de styrelsemedlemmar som av en händelse råkar vara närvarande – förutsatt att det är tillräckligt många närvarande för att alls kunna fatta beslut.

Det har till och med framkommit att styrelsen ibland inte ens haft en dagordning för mötena, utan fått hålla dem på känn.

Partistyrelsen är Piratpartiets högsta beslutande organ (mellan medlemsmötena).

Eftersom uppdraget som styrelseledamot är ett hårt krävande ideellt uppdrag, som utförs vid sidan av familj, arbete och annat, så krävs en stor styrelse där de aktiva ledamöterna kan dela upp arbetet mellan sig.

Behovet av att få in nytt fräscht blod, nya ledamöter fulla av energi och engagemang, har aldrig varit större än nu.

Om motion A12 går igenom kommer de gemensamt beslutade nya stadgarna om styrelsens storlek att rivas upp. Styrelsens arbete kommer att fortsätta att vara punkterat.

Jag rekommenderar dig således, att om du bara ska rösta på en enda motion på medlemsmötet, att du imorgon, på fredag eller lördag, går in på forumet och röstar AVSLAG på motion A12.

Vad är demokrati i Piratpartiet?

Det har sannerligen inte varit enkelt att delta i diskussionerna på Piratpartiets pågående medlemsmöte.

Vi är pionjärer när det gäller att hålla möten online – på internet.

En av tankarna med att hålla möten på nätet är att så många som möjligt ska ha en chans att delta. Allas röst räknas. Inom Piratpartiet har vi inte något ombudssystem, där man röstar på representanter som man litar på och förväntar sig att de ska sätta sig in i frågorna och rösta på ett klokt sätt på kongressen.

Istället har vi direktdemokrati på våra medlemsmöten. En medlem, en röst. Vilket ställer höga krav på medlemmarna.

Men det finns tyvärr tekniska hinder, som ställer till det. Det finns inget beprövat eller välfungerande sätt att hålla föreningsmöten på nätet.

Tidigare har våra medlemsmöten varit extremt svåröverskådliga. Men mötespresidiet har arbetat hårt för att förenkla så mycket som möjligt.

Jag har just varit inne och röstat på det pågående medlemsmötet. Alla skrönor om att det skulle vara svårt eller komplicerat är helt felaktiga.

Det kan dock vara rörigt med alla ändrings och tilläggsyrkanden. (Precis som på ett AFK-möte.) Låt mig ta exemplet med motion B12 om humanism. Jag rekommenderar dig bestämt att läsa alla yrkanden, sätta dig in i dem och bilda dig en egen uppfattning. En del av yrkandena är klart vettiga! Om det dock är så att du vill rösta på den ursprungliga motionen som lades fram av Emma Opassande (och 34 andra pirater) så ska du rösta på de yrkanden där det står ”infinite-Emma” bredvid.

Samma princip gäller för alla motioner – om du önskar rösta på en motion i dess originalutförande, rösta på de yrkanden som lagts av personen som lade motionen.

De pågående voteringarna listas på ett snyggt sätt i vänsterkanten av forumet. Sedan kan man enkelt rösta på de alternativ som man önskar. Det är sannerligen inte svårare än att handla på Tradera. Vem som helst med ett minimum av erfarenhet av att använda internet klarar av det.

Tro mig. Jag hatar vårt forum. Jag hatar det så innerligt. Jag anser att det behöver byggas om i grunden. Det är enormt oöverskådligt. Vanligtvis deltar jag inte i diskussioner på forumet, och orsaken är att jag inte behärskar det.

Det har även varit mycket svårt att följa diskussionerna om de olika motionerna!

Men nu när det är dags för votering slås jag av hur oerhört enkelt det är. Hur snyggt mötespresidiet har lagt upp det.

Därmed inte sagt att det är enkelt att bestämma sig för hur man ska rösta i de enskilda frågorna. Men det har inte med mötesformen att göra, utan så är det med medlemsmöten i politiska partier.

Därför förstod jag först inte vad Rick Falkvinge hade för orsak att skriva ett enormt förvirrat inlägg om hur svårt det skulle vara att delta på medlemsmötet.

Men det visar sig att han vill få folk att tänka att det är så svårt att de inte kan sätta sig in i det. Istället kan de göra det enkelt för sig, och rösta som han föreslår.

Falkvinge försöker få det till att mötespresidiet önskar ha mötena så komplicerade som möjligt! För oss som följt utvecklingen av medlemsmötena under de senaste åren, och presidiets ansträngningar för att förenkla, framstår detta som fullständigt absurt.

Det visar sig (vid närmare förfrågningar) att mötespresidiet inte vågade byta till en ny (av Falkvinge rekommenderad) mötesplattform några veckor innan mötet skulle hållas, och där den sista delen presenterades dagen innan mötet öppnades! Att hålla detta emot mötespresidiet, som om de skulle vara obstruerande och illvilliga medlemshatare, är inte schysst.

Det är viktigt att komma ihåg att mötespresidiet har ett mandat direkt från medlemmarna, att anordna mötena på bästa sätt. De är därför inte bundna av förslag från styrelsen.

Rick Falkvinge är helt fri att argumentera för de linjer som han anser är bäst för partiet. Jag uppmuntrar honom rentav att göra det. Jag önskar att fler gjorde det. Men då bör det vara sakligt underbyggd argumentation, och inte ett helt onödigt idiotförklarande av de stackars medlemmarna följt av uppmaningen att inte bry sin lilla hjärna med komplicerade frågor utan istället lita på partiets grundare.

Jag har även en ytterligare invändning mot Falkvinges blogginlägg. Det är inte ett dugg schysst att komma med hårt formulerade debattinlägg under en pågående votering.

Det är ungefär som om Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt skulle ha den avslutande valdebatten kl. 15:00 på valdagens eftermiddag. Tala om att folk som redan röstat skulle känna sig blåsta!

Medlemsmötet kommer inte som någon chockartad överraskning för Rick Falkvinge. Han har haft lång tid på sig att sakligt förklara varför han anser att man bör rösta på ett visst sätt, och att förklara hur man går tillväga för att göra det.

Att publicera sitt blogginlägg under pågående omröstning, istället för att publicera denna information i förväg, visar på en svårartad brist på respekt för partiets interndemokrati, för den röstfrid som medlemmarna har rätt till.

Det har inte saknats möjligheter för Falkvinge att i god tid göra sina åsikter kända.

En gästbloggare hos opassande berättar hur överkörd denne känner sig av Ricks agerande. För det kan ju faktiskt hända att engagerade medlemmar har en annan åsikt än Rick i någon fråga. Men vad är det för vits att argumentera för sin linje om Rick ändå kallar in folk på forumet under omröstningens gång, medlemmar som inte har satt sig in i frågorna men som litar på Rick.

Sådant dödar engagemang.

Jag är en stark anhängare till Rick Falkvinge. Jag har alltid räknat mig som en av hans starkaste supporters. När det blåste som allra värst under barnporrfrågan i valrörelsen, skrev jag ett långt inlägg till försvar för Rick. Läs gärna det: Rick Falkvinge är min idol.

Och jag vill fortsätta att tycka att Rick är bra. Problemet är bara att han gör det till en svår utmaning för mig.

Låt mig gå vidare till… den allra nedrigaste delen av Falkvinges blogginlägg.

Han skriver:

Den sista av de fem viktiga omröstningarna är personvalet av styrelsens sammankallande. Här röstar jag på Marit Deldén.

Till tre fjärdedelar gör jag det för att jag tycker att hon har gjort ett utmärkt jobb som styrelsesammankallande under det senaste halvåret, och till en fjärdedel gör jag det för att jag absolut inte vill se hennes motkandidat i den rollen.

Jag tycker inte om att prata ont om kollegor, så jag är obekväm med att gå in på mer detaljer än så, och jag hoppas inte att jag behöver redovisa just de skälen tydligare än så.

Ja, det är ju också ett sätt att – under pågående votering – pusha för sin kandidat.

Jag har talat med Marit Deldén, och hon är fullkomligt rasande. Hon känner sig så förnedrad av Rick Falkvinge. Hon är så arg att hon knappt kan få fram ett ord.

Dels eftersom Rick uttrycker sig på ett sätt så att det får Marit att framstå som en kandidat som man ”tvingas välja” trots att hon bara är 75 % bra, men eftersom alternativet vore så mycket värre.

Men framförallt därför att Marit Deldén anser att Mattias Bjärnemalm varit en alldeles utmärkt och kompetent kandidat till posten som sammankallande för styrelsen. Och att hon tycker att det är uselt av Rick att använda en gammal personmotsättning till att sänka en så bra kandidat.

Och återigen: Medlemmarna idiotförklaras. Rick anser att det räcker med att *antyda* att Mattias Bjärnemalm (av ett hemligt skäl) är en avskyvärd kandidat. Så är saken avklarad. Medlemmar: Hör upp! Rick har talat! Och han är alltid objektiv.

Det är oprofessionellt, det är nedrigt. Det ledde till att Mattias Bjärnemalm hoppade av sin kandidatur, så att valet förstördes. Nu har medlemmarna bara en (75 % bra) kandidat att rösta på.

Jag tycker synd om Marit Deldén just nu.

Eftersom Rick Falkvinge bryter röstfriden känner jag ett behov av att komma med ett ytterligare påpekande…

En sak som jag känner att jag tyvärr måste kommentera, eftersom Rick kommer att pusha järnet för sin linje under pågående votering, är motion A12. Om att minska styrelsens storlek från 16 till 9 personer.

Styrelsens sammankallande Marit Deldén har igår i en bloggpost beskrivit vilka katastrofala konsekvenser motion A12 riskerar att få. Marsch över dit och läs.

Om styrelsens sammankallande och vår ende nye kandidat till sammankallande (tack vare Rick) går ut med denna information, förtjänar det att tas på största allvar.

Om Ricks motion går igenom är jag rädd för att vi får en ytterst illa fungerande styrelse.

Att motionen röstas ned (avslås) är nödvändigt, det är skillnaden mellan att få in nytt fräscht blod i styrelsen, ledamöter som brinner för sitt engagemang, eller att konservera den nuvarande illa fungerande styrelsen, med ledamöter som knappt ens närvarar. För om motionen inte röstas ned, kommer de flesta av de nuvarande styrelsemedlemmarna att sitta kvar.

Och efter Christian Engströms avhopp kommer det att vara svårt att ens få en beslutsmässig styrelse vid mötena.

Detta skriver jag inte i egen vinning. För jag kan nämna att Rick Falkvinge, i ett privat samtal med mig, avslöjat att jag är en av de kandidater som han har tänkt rekommendera medlemmarna att rösta på, genom ett blogginlägg under pågående votering.

Vi får se om han står fast vid detta efter att jag har publicerat det här blogginlägget.

Gästblogginlägg: With cherry on top!

Detta är ett gästblogginlägg av Marit Deldén, som är sammankallande i Piratpartiets styrelse och även kandiderar för fortsatt förtroende på den posten.


Idag är jag stolt över Piratpartiet.

Det finns säkert dussintals (jag har inte kommit i kontakt med alla säkerligen) bloggar och kommentarer och debattartiklar som förutspår Piratpartiets antingen plötsliga, överhängande, omedelbara, tynande eller långsamma död. Vi borrar hål på vårt eget skepp till och med. Trots detta är det idag som jag på länge känner mig stolt över att vara med i Piratpartiet och känner mig faktiskt stolt över hela partiet.

Vissa vågar ryta ifrån och andra vågar visa på äkta ledarskap genom att leda som man lär och vara ett gott föredöme. Samtidigt får jag ett pressmeddelande i inkorgen om att valmanifestet för VG-regionen ska släppas under en presskonferens. Inte nog med det så pågår Vårmötet, det finns utfrågning i forumet av alla kandidater till förtroendeposter och det går fortfarande att diskutera alla motioner. Våra medlemmar resonerar samtidigt som de uppmuntrar andra att resonera. Vår partiledare har till och med öppnat upp sin egen blogg för de som inte har en egen stark plattform att debattera ifrån.

Det utförs samtidigt det dagliga arbetet. Folk ringer samtal, claimar saker pirateweb, skriver blogginlägg om helt andra saker, planerar skoldebatter och demonstrationer. Det sker saker hela tiden och jag kommer inte kunna rabbla upp allt. Piratpartiet är levande.

Vi gör saker öppet. Debatterar öppet och vi får till och med ”media” på vår öppenhet. Samtidigt som vi debatterar så gör vi saker. Både internt och externt. Vi har börjat på att äta kakan och samtidigt ha kvar den och det känns riktigt bra. Mer sånt här Piratpartiet och de som spår vår död kommer behöva äta upp sina ord, with cherry on top!

Marit Deldén

Positiv energi till Piratpartiets styrelseval – TACK!

Henrik Alexandersson har fattat ett klokt beslut, och valt att dra tillbaka sin kandidatur till Piratpartiets styrelse.

Förhoppningsvis ger detta partiet den interna arbetsro som krävs, för att kunna utveckla partiets arbete så att det blir en seriös politisk utmanare igen.

Henrik Alexandersson har även ertappats med att ha syltat in sig rejält. På Liberaldemokraternas e-postlista har han presenterat sig själv (med hjälp av Alexander Bard) som en av grundarna till Liberaldemokraterna, och som medlem i styrgruppen.

På Piratpartiets forum har han förnekat detta, och även på sin blogg.

När man ertappas med att ha lurats (vare sig lurandet gäller Liberaldemokraternas medlemmar eller Piratpartiets medlemmar) så sitter man i en rätt taskig sits.

För någon kommer ju att känna sig lurad, vad man än säger.

Därför klistrar jag in en artikel från Aftonbladet här, som säkert kan vara till viss hjälp:

Den svåra konsten att ”göra en pudel”

Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”

Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:

1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!

”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”

Sedan skulle jag vilja rikta en uppmaning till alla de som tänker blogga om Piratpartiets styrelseval, och till de kandidater som ställer upp.

Vad sägs om att få in lite positiv energi i spelet? Vad sägs om att blogga om din egen kandidatur, och lyfta vad du vill bidra med? Eller att blogga positivt om någon annans kandidatur, någon som du vill uppmuntra väljarna att rösta på?

För frågan om HAX kandidatur är fullständigt överspelad nu, som jag ser det. Han har dragit tillbaka sin kandidatur, och det är dags att gå vidare. Då är det inte fel med lite positivitet. Jag vill bidra.

Henrik Alexandersson (HAX) gör en utmärkt analys

Nu har Henrik Alexandersson svarat på sin blogg på de synpunkter som har lyfts fram mot hans kandidatur till Piratpartiets styrelse. Som vanligt gör han en alldeles utmärkt analys.

Efter ett inledande resonemang skriver HAX:

”En möjlighet är en valallians med något annat parti. Piratpartiet i EU-valet och något annat i riksdagsvalet, med varvade listor i båda valen.”

Jag tror att HAX syftar på Liberaldemokraterna med uttrycket ”något annat parti”.

Som jag förstår saken går Henrik Alexanderssons plan ut på att Piratpartiet och Liberaldemokraterna (eventuellt) bör gå till val i EU-valet 2014 med varvade listor, och sedan förhoppningsvis (genom det nya buzz som skapas) lyckas försvara Piratpartiets EU-mandat.

Därefter ska Piratpartiet och Liberaldemokraterna gå till val 2014 i riksdagsvalet med varvade listor.

HAX skriver även:

”Men det är idag inget mer än en lös tanke, en idé som kan diskuteras. Och som naturligtvis kan övertrumfas av något bättre, när/om något sådant dyker upp.”

Nu tror jag väl personligen att det är mer än ”en lös tanke”. Jag tror att det är den strategi som HAX och eventuellt även Christian Engström har bestämt sig för att satsa på.

Lägg märke till att jag inte avvisar idén.

Det kan mycket väl visa sig vara ett vinnande koncept. Utvecklingen fram mot valen 2014 får utvisa om Piratpartiet bör satsa på ett samarbete med Liberaldemokraterna eller med något annat parti, eller möta valen själva.

Men jag är starkt skeptisk till att HAX bör sitta i Piratpartiets styrelse. Jag tror till och med att det skulle vara direkt kontraproduktivt för den strategi som han själv önskar satsa på.

För ett sådant initiativ måste förankras bland Piratpartiets medlemmar. Jag tror inte alls att det är funktionellt att en person med så starka band just till den svenska liberalismen, utifrån en plattform i Piratpartiets styrelse, verkar för ett djupgående samarbete mellan Liberaldemokraterna och Piratpartiet.

Piratpartiets medlemmar och sympatisörer har upprepade gånger visat att de inte gillar att bli toppstyrda.

Eller som en kommentar på HAX blogg uttrycker det:

”Intressant att läsa alla kommentarer om att Hax och CE samt underförstått Anna och Rick ska göra om piratpartiet till ett liberalt parti.

Var kommer det ifrån? Har detta annonserats nånstans öppet? Har dessa opinionsbildat för det på något tydligt och transparent vis?

Det som sägs är att det planeras bakom lyckta dörrar, och då kan man knappast komma dragandes med argument om att det inte sker nåt fuffens, att det inte är fel att samla egna krafter i styrelse och partiledning, om tanken är att åstadkomma det.

Så är det så att Hax och Christan planerar att göra om piratpartiet till liberaler? Utan att bedriva den frågan öppet och få med sig medlemmarna? Var är principerna då, om ni tycker att det är okej? Kan ju knappast kalla folk för tjafsiga som inte vill ta den i röven utan att bli tillfrågade.

Så vad är det som gäller här? Överdrivet tjafs och hederlighet från Hax och Ce eller befogad oro och ett par snubbar som fått hybris och tänkt sig köra över folk?”

För det är just här skon klämmer. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle sannerligen inte lägga grunden för några vänskapliga relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna. Istället skulle det öppna upp en avgrund full av giftormar, ett internbråk utan vare sig ände eller motstycke, när Piratpartiets medlemmar – allt från styrelseledamöter till kommunledare – känner sig tvingade att ”ta den i röven utan att bli tillfrågade”.

Jag har redan bloggat om hur jag ser på Henrik Alexanderssons kandidatur till Piratpartiets styrelse.

Låt mig citera ur mitt svar till Liberaldemokraternas Michael Gajditza i kommentarsfältet:

Låt mig komma med ett tips i all välmening: Inte heller för Liberaldemokraternas räkning vore det lyckat med HAX i PP:s styrelse. Det skulle sannerligen inte skapa den arbetsro som våra två olika politiska initiativ behöver, eller lägga någon bra grund för ett eventuellt samarbete mellan partierna.

Överhuvudtaget tycker jag att Liberaldemokraterna bör satsa stenhårt på att bygga upp ett bra och eget politiskt initiativ, och sluta helt och hållet att försöka snylta på Piratpartiets renommé eller organisation. Om det finns verklig potential för ett liberalt alternativ i Sverige, så borde det klara av att stå på egna ben.

Så upplever jag situationen. Att Liberaldemokraterna helt i onödan har skapat en atmosfär av ovänskap mellan två partier (eller i Liberaldemokraternas fall: blivande parti), som egentligen skulle kunna vara samarbetspartner.

Piratpartiet är öppet för att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Det är en av styrkorna i vår tvärpolitiska profil. Men tyvärr har Liberaldemokraterna agerat på ett sådant sätt att Piratpartister kommit (av goda skäl) att uppfatta gruppen som ett hot. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle göra denna situation tusen gånger värre.”

Jag har bloggat om Piratpartiets förhållande till Liberaldemokraterna tidigare, i samband med min egen kandidatur till Piratpartiets styrelse. Jag vill uppmuntra alla intresserade att kolla in underrubriken Spänningar inom partiet, del 2 (tvärpolitik eller liberalism) i detta blogginlägg.

Låt mig citera ett kort stycke:

”Det har hela tiden funnits en minoritet av [Pirat]partiets medlemmar som önskat förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti, men de har gång på gång förlorat den kampen när beslut vid medlemsmöten, diskussioner på bloggar och styrelsebeslut gått dem emot. Så har skett eftersom det inte funnits stöd bland majoriteten av partiets medlemmar för att överge den tvärpolitiska profilen. [...]

Därför är det inte svårt att förstå de Liberaldemokrater som även sympatiserar med Piratpartiet, när de försöker ta en ‘sista chans’ att förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti.

Det är dock tråkigt att de gör det på ett så fult vis. [...] Det är inte schysst, det är inte trevligt och det visar på en riktigt dålig attityd från flera av de tongivande Liberaldemokraterna. [...]

Och allting är så onödigt. Därför att om Liberaldemokraterna startar ett eget – liberalt – parti så kan vi vara bästa vänner. Jag utesluter inte alls att partierna kan gå till val 2014 med gemensamma listor – beroende på hur opinionsläget ser ut.”

Jag tror dock att en Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse kommer att avsevärt minska möjligheterna till goda framtida relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna, och rentav utgöra en avsevärd risk för svåra interna spänningar inom Piratpartiet.

Henrik Alexanderssons utmärkta analys fortsätter:

”Däremot kan (pp) börja renovera sin organisation så att medlemmar och aktivister känner att det finns ett stabilt, tryggt och begripligt ramverk i botten.

Saker som kan diskuteras är då till exempel att bygga en mer ‘traditionell’ föreningsstruktur, som kan ge aktivister ute i landet en tydlig roll och ett tydligt ansvar i organisationen.

En annan idé kan vara att ge (pp) en mer ‘normal’ och begriplig stadga, som skapar enkla och tydliga regler istället för att öppna för ständiga konflikter om ditt och datt.”

Jag delar fullständigt både analysen och slutsatserna. Vad det har med HAX kandidatur till Piratpartiets styrelse att göra förstår jag dock inte. Men det är möjligt att HAX helt enkelt inte vet hur Piratpartiets stadgar utvecklas.

Låt mig göra en sak väldigt klar: Partistyrelsen har inte i uppgift att skriva om partiets stadgar. Det ligger utanför styrelsens mandat. Istället formas stadgarna via motioner till våra medlemsmöten. På det vårmöte som just nu pågår finns 15 stadgemotioner.

Henrik Alexandersson är naturligtvis hjärtligt välkommen att inkomma med sådana motioner till framtida medlemsmöten. Varifrån detta nyvaknade intresse för Piratpartiets stadgar kommer ifrån undrar jag dock, med tanke på att han aldrig motionerat vare sig i den frågan eller i någon annan fråga.

HAX avslutar sitt blogginlägg med att beskriva all den oreda som hans kandidatur har ställt till med:

”Men nu tror jag, uppriktigt sagt, inte att det är någon förment jävsfråga som det egentligen handlar om här. Snarare är det så att många ogillar att ha en libertarian i styrelsen. [...] frågan om jag vill utsätta mig för åratal av krypskytte från folk i styrelsen som inte gillar mig. Det är lätt att se hur sådant där mal ner folk. Så även om jag kan avfärda mycket av det som nu sker som over the top och bli vald, är frågan om det är värt det. [...] Men huvudfrågan är ändå om jag skall lägga resten av min vakna tid på att sticka in huvudet i ett getingbo eller om jag har bättre saker att göra.”

När jag läser sådant här rodnar jag en smula. Det är troligen eftersom jag själv jobbar med text, och alltför lätt ser den (illa) dolda undermeningen. HAX vill att folk ska tycka synd om honom, att de ska vädja till honom att ställa upp trots den svåra personliga uppoffring som det kommer att innebära, att de ska komma till hans försvar – så att han slipper försvara sig själv.

Naturligtvis var HAX väl medveten om den oreda som det skulle skapa inom Piratpartiet, när han valde att acceptera sin nominering till styrelsen. Men tydligen var han inte så mån om ett välfungerande internt arbetsklimat i partiet.

Den kritik som framförts mot HAX kandidatur är ingenting mot den oreda det kan ställa till med inom partiet, om medlemmarna upplever att deras rätt att forma partiet inte respekteras. Om de upplever att någon försöker att införa en egen agenda uppifrån.

Om Henrik Alexanderssons nominering till Piratpartiets styrelse

Jag var ganska sen att haka på den politiska bloggosfären. Visst hade jag väl varit inne och nosat lite på en del bloggar, men det var först när Henrik Alexandersson (HAX) publicerade listan på de 103 FRA-avlyssnade svenskarna som jag blev intresserad på allvar.

På den tiden var HAX en obunden liberal bloggare, och eftersom det tilltalade mig blev hans blogg den första politiska blogg som jag började läsa regelbundet.

Vartefter som jag tog in mer och mer information från bloggosfären utökades min aptit på bloggar, och jag började följa Rick Falkvinge, Mark Klamberg, Enligt min humla och en del andra bloggar. Alltmer hamnade jag på Piratbloggar.

Jag fick upp ett hett politiskt spår, kan man säga, och valde att ta ställning för Piratpartiet.

Så blev jag en Piratpartistisk bloggare.

Tillsammans med andra pirater har jag lagt den politiska höger-vänster-skalan bakom mig. Jag känner en oerhörd stolthet över partiets tvärpolitiska profil

(Något som rentav utmynnat i en motion till partiets vårmöte om att anta humanism som politisk ideologi. En motion som uppenbarligen har ett enormt starkt stöd bland medlemmarna, även om det återstår att se om den når upp till de nödvändiga 75 % av rösterna.)

Piratpartiet är en tvärpolitisk succé. Som Rick Falkvinge uttryckt det så har vi allt från anarkokommuister till ultrakapitalister i våra led. Och allt mittemellan.

I vårt hittills enda succéval – EU-parlamentsvalet 2009 – tog vi röster från hela den politiska skalan.

Eftersom ganska många av de tongivande piratpartistiska bloggarna ursprungligen är liberaler, är det lätt att glömma bort det starka stöd vi har från den politiska vänstern (och från miljöpartister).

Amelia Andersdotter – med en bakgrund i den utomparlamentariska vänstern – har gjort ett djupt intryck på många Pirater, och fick en stor mängd personkryss i EU-valet. Hon är vår andre EU-parlamentariker, vid sidan av den f.d. folkpartisten Christian Engström.

Internetinovatören Peter Sunde, en av medgrundarna till The Pirate Bay, har också varit en förebild för många pirater. Intressant nog har han tagit ställning som Miljöpartist. Han har även en stark vurm för vänstern.

Vänsterpartisten Erik Josefsson jobbar för Piratpartiet i Bryssel, och skriver initierat om informationspolitik på sin blogg.

Det var en Socialdemokrat – Erik Laakso – som inför riksdagsvalet i höstas propagerade för kamrat 2,5 %. Ett initiativ som gick ut på att Socialdemokrater skulle rösta på Piratpartiet, få in partiet i riksdagen och därmed få upp frågorna på bordet.

Flera Pirater har lyft fram (vänsterinriktade) Feministiskt initiativs Internetpolitik som ett föredöme.

Det finns många fler exempel…

Rent allmänt tvingas jag konstatera att vi har våra närmaste bundsförvanter i våra kärnfrågor hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket tär på stoltheten för en liberal som mig…

Min respekt för HAX har varit orubbat stor. Han har en osviklig näsa för intressanta ämnen, kärnfulla analyser och ett effektivt sätt att uttrycka sig på.

Därför blev jag mycket glad när HAX deklarerade att han stödde Piratpartiet inför EU-parlamentsvalet 2009.

Därefter har han gjort ett bra jobb som Christian Engströms anställde lokalassistent vid vårt kontor i Bryssel.

Nu till problemet.

Henrik Alexandersson har en enormt stark profil som liberal debattör. Det är ingen tillfällighet, eftersom den mannen i princip lever och andas för liberalismen.

Jag upplever inte att HAX värnar om Piratpartiets tvärpolitiska profil. Istället har jag en stark misstanke om att han vill kapa partiet och slå det samman i en slags symbios med det nystartade Liberaldemokraterna.


Henrik Alexandersson
- En tvärpolitisk hjälte?

HAX har ingen delaktighet i Piratpartiets inre liv. Han är inte medveten om hur vår organisation fungerar, och hans kontaktytor gentemot våra lokala funktionärer och engagerade medlemmar är i princip lika med noll.

Det är egenskaper som är helt väsentliga för en styrelsemedlem. Vi behöver inte fler styrelsemedlemmar som sitter i elfenbenstorn utan kontakt med medlemmarna.

Men knäckfrågan är ändå HAX allt annat än neutrala förhållande till Liberaldemokraterna, som riskerar att utlösa allvarliga konflikter i vårt parti. Tyvärr har HAX inte förmåga att skilja mellan sina egna åsikter och vad som är Piratpartiets bästa.

Ett exempel är den uppräkning av partier som han kan tänka sig att Piratpartiet samarbetar med. Det är sannerligen talande! Två starka potentiella samarbetspartner lyser med sin frånvaro, nämligen Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.

”Man skulle löst kunna diskutera olika former av valsamverkan till exempel med Klassiskt Liberala Partiet, Junilistan, Liberaldemokraterna eller (c) under en ny ledare.” (Länk.)

Värt att nämna är att Klassiska Liberala Partiet bara fick några hundra röster i senaste riksdagsvalet.

I samband med motionen om att anta humanism som Piratpartiets ideologiska ståndpunkt, har en del medlemmar protesterat mot att man inte kan ändra politisk ideologi hur som helst (trots att motionen är ett försök att fånga upp den piratska ideologi som redan manifesterat sig). Hur mycket starkare interna spänningar går vi inte emot om HAX och Christian Engström (som redan närmat sig Liberaldemokraterna) skulle få för sig att egenmäktigt söka en symbios med ett uppblåst pajasinitiativ som Liberaldemokraterna. (Förhoppningsvis kan de hyfsa till sig i framtiden, och jag är inte den som utesluter samarbete med någon part utom Sverigedemokraterna.)

Det finns en hel del förhoppningar på HAX. I kommentarsfältet på hans blogg kommer följande synpunkter fram:

”Sanningen är följande. PP kan motarbeta Hax och gå under eller släppa fram honom i styrelsen och låta honom göra om PP till ett Libertarianskt parti tillsammans med Andra inflytelserika pirater som vill samma sak.

Det spelar dock ingen roll vad PP gör, för Hax och hans Liberaldemokrat vänner kommer ändå att skapa ett nytt parti när PP skutan har sjunkit.”

…och…

”Hax: Kan du ge ett klart besked om huruvida du stöder ett samgående mellan PP och L eller ej?

Om du kandiderar till styrelsen borde du kunna ge svar på en sådan fråga.

Det är rätt ofta som företrädare för LD menar att du stödjer ett samgående (det brukar användas som argument för att man skall stödja denna linje på årsmötet). Det vore värdefullt om vi kunde få denna sak ur världen.”

…och…

”Och en till sak jag funderar över är vad alla dessa personer, som tycker att CE, Rick och HAX är fantastiska kompetenta människor som tydligen ska inneha alla positioner i toppen av partiet, tycker att de gör i styrelsen som är så pass bra? Eller i HAX fall vad han kan bidra med? Vet ni hur arbetet är i styrelsen? Har ni koll på vad styrelsen ens gör? Vad har CE och Rick gjort i styrelsen som gör att de är ovärderliga och vad kan kampanj-HAX göra som är så ovärderligt?

Är det att PP ska bli liberaldemokrater som är det ovärderliga?”

Vi har äntligen börjat få en del struktur på Piratpartiets interna liv och arbetssätt, och vi har en ny partiledning som verkligen blickar framåt. Att i det läget gå mot en symbios med ett sådant kaos som Liberaldemokraterna verkar vara, tror jag skulle leda till allvarlig skada för vårt parti. Det skulle inte förvåna mig om flera av våra styrelsemedlemmar, som står upp för Piratpartiets tvärpolitiska profil, skulle känna sig tvingade att lämna sina poster.

Jag har kontakt med ett flertal av de högt rankade kandidaterna till det styrelseval som strax ska inledas, likväl som med ett antal av de nuvarande styrelseledamöterna, som anser att det skulle vara en allvarlig skada för partiet om HAX valdes in i styrelsen. Det är en känslig fråga att skriva om, men jag tar smällen…

Det bär mig emot att skriva detta blogginlägg, eftersom jag respekterar såväl HAX som CE.

Men det kan inte hjälpas. Om man känner röklukt har man ett ansvar för att varna för en potentiell brand.

Valet till Piratpartiets styrelse denna vår, kan visa sig vara ett ödesval för vårt parti. Ett vägval om huruvida partiet ska fortsätta att bejaka sitt tvärpolitiska ursprung eller utvecklas till att bli ett renodlat liberalt parti. Jag tycker att det är olyckligt om en sådan fråga avgörs genom vilka personer som väljs in i partistyrelsen. Därför är det önskvärt att medlemmarna är medvetna om den risken.

Jag tror att det vore extremt olyckligt och skadligt för vårt parti att välja in HAX i styrelsen, och där ge honom en plattform för att driva en egen agenda. För jag är inte så naiv att jag tvekar om att han skulle göra detta.

Frågan om JÄV i Piratpartiets styrelse

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till frågor om jäv.

Dels är vi mycket energiska att kritisera våra motståndare vid minsta tillstymmelse till jäv. Dels är vi minst lika ivriga att se genom fingrarna med jävsproblematik i hjärtat av vårt eget parti.

Vad är jäv? Det råder en del missuppfattningar kring detta. Vissa tror att jäv betyder att en person är partisk när han ska fatta ett beslut.

Det är helt felaktigt.

En sådan syn på jäv leder till ganska konstiga effekter, t.ex. att en person kan tillbakavisa en komplex jävsproblematik om han själv gör bedömningen att han har hög integritet.

Jäv är något annat än frågan om huruvida en viss person är partisk eller opartisk. Jäv föreligger om det finns sådana förhållanden att en utomstående kan ifrågasätta en persons oberoende ställning. Fullständigt oavsett om detta innebär verklig partiskhet eller inte – vilket alltid är omöjligt att bedöma objektivt.

Låt oss ta exemplet med Pirate Bay-rättegången. Det visade sig att domaren satt med i samma förening (för upphovsrätt) som de målsägandes juridiska ombud.

Piratpartiet gick ut riktigt hårt i sitt fördömande av den omständigheten.

”Sedan Ekot avslöjat att domaren i The-Pirate-Bay-målet umgås privat med upphovsrättslobbyns advokater, och dessutom är medlem i Föreningen För Upphovsrätt, så är Piratpartiet ursinnigt.

– Det här är korruption och rättsröta på en helt oförlåtlig nivå, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Domaren i det mest uppmärksammade målet på hela året är medlem i en intresseförening för ena parten i målet, och umgås dessutom privat med den sidans advokater. Hela rättegången måste göras om från början.”

Visste vi säkert att domaren var partisk? Nej, naturligtvis inte. Men sådana förhållanden förelåg att domarens oberoende ställning kunde ifrågasättas av en utomstående part.

Själv hade han dock redan bedömt sin integritet och kommit fram till att han var opartisk.

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jävsfrågor. Jag förmodar att vi är som folk i allmänhet; vi bedömer oss själva – vårt parti – med en mer tillåtande måttstock än när vi bedömer våra motståndare. Jag förmodar att dubbelmoral ligger i människans natur.

Särskilt tydligt är ett jävsförhållande i relationen mellan en arbetsgivare och en löntagare.

Eftersom jag själv kandiderar till partistyrelsen för Piratpartiet, känner jag ett behov av att vara öppen med när det föreligger jäv.

Då jag jobbar på ett Siemensföretag är det ett uppenbart jäv om jag skulle delta i beslut som berör Siemens. Att partiets styrelse skulle kunna överväga ställningstaganden i sådana frågor är inte alls otänkbart.

Eftersom jag då befinner mig i en jävssituation skulle jag tvingas att lämna diskussionen och ej delta i voteringen.

Förhållandet mellan en arbetsgivare och en löntagare är utan tvekan en av de omständigheter som allra tydligast kan ge upphov till en jävssituation, då man rentav har lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare.

Ett exempel på jäv i arbetsgivare-anställd-förhållandet är den mutade polisen Jim Keyzer, som fick anställning hos Warner Brothers – ett filmbolag som var part i den pågående brottsutredningen mot The Pirate Bay.

Piratpartiet gick ut mycket hårt och kritiserade detta. För Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jäv.

Inför valet av styrelseledamöter 2010 föreslog Piratpartiets valberedning att Christian Engström inte skulle ingå i partiets styrelse. Orsaken var att det föreligger ett jävsförhållande, eftersom flera av de andra ledamöterna i partistyrelsen avlönas av Christian Engström.

En av Christian Engströms anställda – dåvarande partiledaren Rick Falkvinge – gick ut osedvanligt hårt mot valberedningen, vilket ledde till eko i riksmedia.

Rick Falkvinge:
”Jag ställer mig mycket frågande till valberedningens resonemang, som i bästa fall behöver ifrågasättas, och i andra fall är baserade på felräknad elementär addition, på ett sätt som bara beskrivas som pinsamt i ett levererat resultat.”

MAB:
”Jag betackar mig för att få mitt arbete kallat pinsamt enbart för att du är missnöjd med att vi inte inkluderade killen som betalar din lön i vårt förslag.”

(Svenska Dagbladet Ledarblogg.)

Partiets medlemmar underkände därefter valberedningens förslag, vilket inte kan tolkas som något annat än ett godkännande av jävsförhållandet. Naturligtvis förutsatt att medlemmarna fattade ett informerat beslut. (Jag röstade själv mot valberedningens förslag, och jag tycker fortfarande att det är en jättesvår fråga.)

Nu står vi inför en ny spännande valsituation, då nya ledamöter ska väljas in i partistyrelsen.

En av kandidaterna är Henrik Alexandersson (HAX), som även han är anställd av Christian Engström och dessutom jobbar lokalt i Bryssel som Christian Engströms assistent.

Frågan om jäv har nu väckts av bloggaren Fullmentalstraightjacket.

I en av kommentarerna på bloggen reagerar en pirat hårt mot att frågan lyfts:

”Men, inte mer av sådant här tjafs. Partiet är för litet och har för lite pengar för att avlöningsstrukturen ska vara annat än en nödlösning. När det finns bättre med pengar kan man börja intressera sig för sådant här.” (Länk.)

Det är en synpunkt som jag för ett år sedan tyckte var så pass relevant, att det var huvudskälet till att jag personligen röstade för Christian Engström, och mot valberedningens förslag.

Nu är dock situationen en annan, eftersom valet av nya styrelsemedlemmar denna gång inte inbegriper alternativet Christian Engström (hans mandat har inte gått ut). Istället är huvudfrågan huruvida jävssituationen bör förvärras, genom att HAX väljs in i partistyrelsen.

Det finns en oro inför HAX kandidatur, på grund av jävsfrågan. Flera bloggare har skrivit kritiskt efter att Fullmentalstraightjacket ”bröt isen”.

Sammy Nordström (som liksom jag kandiderar till styrelsen) har skrivit ett inlägg där han inte nämner några namn, men det är sannerligen inte svårt att läsa mellan raderna.

Jan Lindgren i partistyrelsen har skrivit ett blogginlägg med högst oroande information, där han antyder att Christian Engström faktiskt använt sitt ekonomiska inflytande för att styra partiet. (Dvs. jäv omsatt i verklig handling.)

I näringslivet är det vanligt att de som bidrar med pengar (exempelvis genom att investera i aktier i ett bolag) automatiskt har stort inflytande på bolagets styrelse. Isak Gerson vill på sin blogg inte kännas vid att en parallell till näringslivet är relevant, utan bygger vidare på Jan Lindgrens blogginlägg, och skriver:

”Det här är en ideell förening med tusentals oavlönade medlemmar. Hundratals oavlönade aktiva medlemmar sliter ofta och hårt på sin fritid för att de tror på någonting. I näringslivet sliter folk för lönekuvert, betalning. Det är troligen inte svårt för en säsongsarbetare att acceptera att denne aldrig kommer att ha något inflytande över vilka som styr företaget, än mindre vara en av dem som styr det.

Men för oss som arbetar gratis är det enormt frustrerande att se toppskiktet av partiet förvandlas till en avlägsen aristokrati, där de rika och dess vänner har förtur. Det är den ultimata maktlösheten. Att vara både obetald, ohörd och helt utan inflytande.”

HAX kandidatur är inte heller det enda som inträffat som riskerar att förvärra vår interna jävssituation.

Plötsligt motionerar Rick Falkvinge (en av Christian Engströms anställda) om att minska partistyrelsens storlek från sexton till nio personer, vilket nästan är en halvering. (Tidigare har Falkvinge motionerat om att öka styrelsens storlek.)

Det skulle potentiellt innebära en aldrig tidigare skådad maktkoncentration, med fyra av nio ledamöter sammanbundna av ett jävsförhållande. Är Falkvinges motion en tillfällighet? Kanske det… Problemet med jäv är just att utomstående kan ifrågasätta ens bevekelsegrunder.

Efter att ha haft en dialog med ganska många framstående piratpartister med insyn i partiet (då syftar jag på såväl nuvarande ledamöter i partistyrelsen, samt flera av kandidaterna till partistyrelsen) kan jag konstatera att jävsproblematiken i vårt parti har skapat en hel del intern oro. Detta har jag dock inte märkt av när jag talat med ”vanliga” pirater, dvs. de som befinner sig utanför partiets inre liv.

Men bland engagerade pirater finns en stark rädsla för de personliga konsekvenser som det kan leda till, att ge uttryck för kritiska synpunkter offentligt.

Ibland önskar jag att Piratpartiet vore ett ”normalt” politiskt parti. Vi kritiserar gärna de etablerade partierna, trots att de ligger hästlängder före oss i demokratihänseende på vissa sätt. Ett liknande jävsförhållande skulle aldrig få förekomma i något av de etablerade partierna.

Det riskerar att kännas pinsamt i framtiden när vi ska kritisera jävsförhållanden i samhället.

Henrik Alexandersson har helt rätt när han skriver att det är upp till Piratpartiets medlemmar att avgöra hur de vill ha det. Han erkänner att det är en problematisk situation, även om han verkar ovillig att lyfta frågan.

Twitterdialog mellan två kandidater till partistyrelsen (Sammy Nordström och Henrik Alexandersson):

@HAX Måste fråga, hur ser du på att sitta i samma styrelse som din arbetsgivare (C Engström), jäv eller praxis inom #Piratpartiet? #ppvm11
http://twitter.com/SamNord/status/57120906891378688

@SamNord Det var en avde saker som fick mig att tveka. Medlemmarna får bedöma.
http://twitter.com/HAX/status/57122350256230400

@HAX Lyfta frågan om huruvida arbetsgivare/anställd-förhållande är jäv låter vettigt, du kanske ska blogga om det? :) #ppvm11 #piratpartiet
http://twitter.com/SamNord/status/57723176255361024

Förhoppningsvis kan det här blogginlägget – där jag bidrar till att lyfta frågan – vara en del av beslutsunderlaget inför valet av kandidater till partistyrelsen.