VIKTIGT: Min kandidatur till Piratpartiets styrelse

Jag har med glädje noterat att jag blivit nominerad till Piratpartiets styrelse, både i det gamla systemet med valberedning och i det nya där nomineringen sker på forumet.

Efter att under en tid allvarligt ha funderat över vad nomineringen innebär och vad jag kan bidra med, har jag beslutat att tacka ja till den.

Jag är mest känd som bloggaren ”infallsvinkel”. Mitt verkliga namn är Torbjörn Wester.



Skulle du köpa en begagnad bil
av den här personen?

För att presentera min kandidatur inför medlemsmötet kommer jag under nästa vecka att genomföra en serie gästblogginlägg:

Min bild av Piratpartiet – Hos Emma Opassande

Piratpartiets utmaningar inför framtiden – Hos Gonte

Vad jag hoppas kunna bidra med i styrelsen – Hos Klara Tovhult

Har jag gjort något vettigt hittills? – Hos Magnihasa

Målsättningar för framtiden – Hos Isak Gerson

Det här sättet att presentera en kandidatur till styrelsen kanske känns som lite ”overkill”.

Men jag tänker så här: Partistyrelsen är Piratpartiets högsta beslutsfattande organ, och direktvalt av medlemmarna. Det är bara medlemsmötena som står över styrelsen. Därför *förtjänar* medlemmarna att få veta exakt vilka alternativ de har att ta ställning till i valet av styrelseledamöter.

Dessutom är det ett bra tillfälle att öppna upp för en diskussion kring grundläggande frågor som berör vårt parti.

Min bakgrund

Tre av mina största intressen i livet är frågor kring kultur, medborgerliga rättigheter och ny teknik. Det är således inte särskilt konstigt att jag hamnat hos Piratpartiet.

Mitt intresse för medborgerliga (eller ”mänskliga”) rättigheter hör starkt samman med min bakgrund, som jag ska berätta lite mer om nedan. Detta intresse har kommit till uttryck i exempelvis mitt medlemskap och engagemang i Amnesty International och mitt stöd till sådana organisationer som Reportrar utan gränser och Electronic Frontier Foundation.


Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign

Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign!
Medborgerliga rättigheter och internet hör ihop.

Mitt intresse för kultur rör sig om konstens funktion för att utforska människans förutsättningar i världen, och är specifikt inriktad på experimentell eller spekulativ litteratur. Fast jag gillar att läsa deckare också…

Den nya teknikens möjligheter har alltid fascinerat mig. Jag fick min första dator, en Commodore 64, när jag var tolv år gammal. Ganska snart upptäckte jag en fantastisk sak – det gick att skriva egna datorprogram, och ett starkt intresse för datorteknik väcktes.

Och faktum är att den nya tekniken – den fria informationen via Internet – har hjälpt mig på ett djupt personligt plan och bidragit till min skolning som demokratisk samhällsmedborgare. (Mer om det nedan.)



Commodore 64 – en dator man aldrig slutar älska…

Jag växte upp i ett religiöst hem (Jehovas vittnen) och valde redan tidigt att anamma den religiösa tron. Som ett Jehovas vittne var jag mycket aktiv; under tio års tid (mellan 16 och 26 års ålder) ägnade jag mig åt missionerande, åt föreläsningar och åt att i allt högre grad leda församlingsaktiviteter.

Vid 25 års ålder genomgick jag en kris i min tro, som sedermera ledde till att jag förlorade tron. Det var inte längre hållbart för mig att fortsätta i en verksamhet som så uppenbart byggde på värderingar som jag inte kunde stå för som vuxen samhällsmedborgare. Att ständigt dela in världen i svart eller vitt och människor i ”goda” och ”onda” är numera helt främmande för mig. Jag insåg att jag var med i en religiös sekt, och bestämde mig för att lämna den.

I efterhand inser jag att jag aldrig passade in inom Jehovas vittnen, men att det var mycket lätt för mig att anamma och lägga min energi på något som jag fått lära mig sedan barnsben.

Att lämna en religiös sekt är en svår upplevelse, eftersom det innebär att hela ens sociala nätverk går i kras. Men jag insåg att jag var tvungen att stå upp för vad jag anser är rätt.

Jag har idag helt brutit med de uppfattningar jag hade under mina ungdomsår. Men min respekt för troende människor kvarstår förstås.

Att tillhöra en minoritetsgruppering har lärt mig en del om samhället, om vikten av respekt för olikheter. Som medlem i en omstridd religiös grupp fick jag personligen erfara hur majoritetssamhällets normer om ”lika värde” vanligtvis begränsas till människor som lever ett okontroversiellt medelklassliv. De värden som vårt demokratiska samhälle bygger på, respekten för allas lika rättigheter, är ibland en tunn fernissa. Sverige är ett land där medlemmar i kontroversiella religiösa eller politiska rörelser kan utsättas för sociala trakasserier, mobbas i skolan eller rentav avskedas från sina arbeten (vilket dock hör till ovanligheterna).

Möjligheten att fritt inhämta information via Internet har varit en viktig faktor för mig när det gäller att helt lämna sektens tankegångar bakom mig. Det fria flödet av information är ett av de största hoten som överhuvudtaget existerar mot extrema rörelser.

Orsaken till att jag nådde en förhållandevis hög ställning inom Jehovas vittnen, var att jag är en människa som är beredd att arbeta hårt för ideal som jag tror är riktiga. Det är ett helhjärtat engagemang som jag nu vill ägna åt de frågor som ligger mig varmt om hjärtat, frågor kring kultur, medborgerliga rättigheter och den nya teknikens möjligheter.

Vid sidan av mitt ordinarie jobb (som ansvarig för strategiska frågor inom området leveransprestanda-utveckling, på en inköpsavdelning vid ett industriföretag) har jag varit verksam som frilansjournalist och upptagen med skönlitterär verksamhet både som författare och lektör. Jag har skrivit ett skönlitterärt bokmanuskript, läst kulturjournalistik vid Örebro universitet och läser f.n. en kurs i journalistik via distans på Karlstads universitet. Alldeles just nu är jag aktuell med medverkan i en novellantologi som publiceras den 29/3.

Jag kommer även under 2011 att börja ge ut en kulturtidskrift vid namnet Xprimentell (vilket jag tycker är oerhört spännande) där det bl.a. kommer att finnas plats för bloggare från alla ”läger” som skriver riktigt bra, att få se sina texter i papperstryck.

Vid sidan av har jag även haft uppdrag som god man åt kommunen, och lett datorkurser inom ABF. Jag är också engagerad i en föreläsningsverksamhet som ingår i ett projekt som initierats av.SE (stiftelsen för Internetinfrastruktur) med ambitionen att minska ”den digitala klyftan” i samhället. (Här borde Piratpartiet visa fler framfötter; 1,7 miljoner svenskar står utanför Internet och intresset hos många äldre är stort.) Föreläsningarna på bibliotek har teman som Hitta på Internet och Att köpa dator.

Rent politiskt utgår jag från ett individrättighetsperspektiv. Man kan kanske kalla det för att vara liberal, men även många vänsterdebattörer betonar ett liknande perspektiv.

Jag är mån om att behålla partiets tvärpolitiska profil, och det är min förhoppning att jag kommer att mötas med respekt för att jag även är medlem i Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Jag avser inte att engagera mig aktivt inom något annat parti än Piratpartiet.

Mitt första gästblogginlägg kommer att publiceras imorgon hos Emma opassande och handla om min bild av Piratpartiet (och lite om Liberaldemokraterna).

Signerat,

Ring mig gärna om du har några frågor: 072-325 56 78.

Du kan också e-posta på torbjorn.wester@piratpartiet.se eller diskutera här på bloggen eller i min kandidaturtråd på forumet.