Uppföljning av Lövin-affären – kommersiella särintressen

Intrigen tätnar i Lövin-affären, kan man säga.

Miljöpartiets Isabella Lövin har alltså avslöjats med att föra en politik i EU-parlamentet som går emot den plattform som Miljöpartiet gick till val på 2009.

Jag skrev om detta i SvD på Brännpunkt 13/10.

Isabella Lövin svarade i en replik 19/10.

Vilket gav mig anledning att återkomma i en slutreplik 20/10 med rubriken Lövin ljuger om Miljöpartiets politik.

Isabella Lövin befinner sig i en prekär situation när hon försöker försvara sin heder. Miljöpartiet gick till EU-val 2009 på att legalisera ickekommersiell fildelning. Det var den stora valfrågan, i spåren av Piratpartiets framgång, och Miljöpartiet höll en hög svansföring inför väljarna.

Men vad partiet samtidigt mörkade, trots att det var känt internt, var att deras andranamn på EU-parlamentslistan tänkte ägna en stor del av sin energi åt att kämpa mot en moderniserad upphovsrätt.

Där hade historien kunnat sluta.

Om inte PR-forumet Netopia hade gått ut med en hyllningstext till Lövin.

Men igår kom oväntat hopp från EU-parlamentarikern Isabella Lövin (mp) som i en Brännpunkt-artikel gav sin syn att fungerande åtgärder mot intrång på nätet är en förutsättning för oberoende kulturskapare och därmed demokratin.

Bakom Netopia står:

  • Dataspelsbranschen
  • Film&TV-Producenterna
  • Filmfolket
  • Svenska Förläggareföreningen
  • Svenska Musikförläggareföreningen
  • Sveriges Videodistributörers Förening
  • IFPI i Sverige
  • SOLV (Scandinavian online video)
  • Det är värt att notera att Lövin var särskilt hård i sin replik angående min anklagelse om att hon är ”under starkt inflytande från kommersiella särintressen”.

    Slutligen – Torbjörns Westers påstående att jag skulle vara ”under starkt inflytande från kommersiella särintressen” är ingenting annat än rent nonsens.

    I det här sammanhanget blir det snarast humoristiskt.

    Naturligtvis menar jag inte att Lövin får några bruna kuvert med sedlar under bordet. Vad jag riktade uppmärksamheten på var istället att den linje Lövin driver i EU-parlamentet inte är den som Miljöpartiet gick till val på 2009. Istället driver hon en politik som överensstämmer med den linje som drivs av de internetfientliga kommersiella särintressen som står bakom Netopia. Väljarna kan känna sig blåsta.

    Även Christian Engström noterar detta: Netopia hyllar Isabella Lövin (MP).

    Jag skrev en kommentar till Netopiaartikeln, som delvis lyder:

    Poängen i sammanhanget är inte att Lövin har en annan syn på upphovsrätten än Piratpartiet, Miljöpartiet eller majoriteten i den Gröna gruppen i EU-parlamentet. Det får hon naturligtvis ha. Poängen är att hon motarbetar den politik som hennes parti gick till val på 2009.

    På det sättet försvinner väljarnas möjlighet till demokratiskt inflytande över makthavarna. Varför alls gå och rösta på de plattformar partierna gått till val på om de agerar på ett annat sätt efter valet?

    Jag tror att Per Strömbäck håller med om att ett sådant agerande är skadligt för demokratin.

    Konstigt nog verkar kommentaren ha väldiga problem med att ta sig igenom Netopias kommentarsmoderering.

    Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström, Jon Karlfeldt, Anders S Lindbäck.

    Isabella Lövin ljuger om Miljöpartiets politik

    För en vecka sedan gick jag till hårt angrepp mot Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin på Svenska Dagbladet, eftersom hon svikit väljarna genom att föra en annan politik i Bryssel än den som partiet gick till val på i Sverige.

    ”Den svenska EU-parlamentarikern Isabella Lövin sviker sitt partis löften och arbetar mot fildelning. Miljöpartiet centralt borde förklara att det är illojalt att föra en annan politik i Bryssel än den som partiet gick till val på i Sverige.”

    Igår publicerade Isabella Lövin en replik på SvD där hon med svepande formuleringar om vad ”ickekommersiell” betyder, samt hänvisningar till utländska politikers ståndpunkter (”brittiska, finska, danska, belgiska och halva den tyska gruppens parlamentariker”) försöker få det till att jag fått hennes (och kanske även Miljöpartiets) hållning i fildelningsfrågan om bakfoten.

    ”I den gröna partigruppen i Europaparlamentet har jag gång på gång understrukit att man måste slå vakt om integriteten på nätet, och skydda enskilda fildelare från repressalier.”

    Jag önskar att detta vore sant. Det är det tyvärr inte.

    Därför tvingas jag idag bemöta Lövin med en slutreplik på SvD: Lövin ljuger om Miljöpartiets politik.

    Läs och kommentera gärna.

    Isabella Lövin för en helt motsatt politik i Bryssel, jämfört med den som Miljöpartiet gick till val på i Sverige.

    Det är ett svek, det är skamligt. Framförallt Miljöpartister, men även andra som tycker att det här med demokrati är en bra grej, borde ringa Isabella Lövin på +32 (0)2 28 45394 eller e-posta henne på isabella.loevin@europarl.europa.eu.

    Det går förstås även bra att kontakta Miljöpartiet eller e-posta sin åsikt direkt till partiet.

    Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström.

    Miljöpartiets parlamentariker Isabella Lövin sviker sina gräsrötter

    Jag har just gått till hårt angrepp mot Miljöpartiets parlamentariker Isabella Lövin i en debattartikel på Svenska Dagbladet (bara på nätet).

    Vem som helst som minns valrörelsen inför EU-parlamentsvalet 2009 inser vilket svek Lövin har begått. EU-valet 2009 var på många sätt ”Piratpartiets val” och valet kretsade kring våra frågor.

    Det fanns en del som tyckte att väljarna borde rösta på Miljöpartiet istället, för att man då skulle få ”både Piratfrågorna plus miljön”. Miljöpartiet gick nämligen till val på en plattform där de anammat en stor del av Piratpartiets politik.

    Men sedan, när Isabella Lövin väl fått sitt välbetalda arbete i Bryssel på betryggande avstånd från svenska väljare, går hon istället till attack mot den politik partiet gick till val på.

    Istället för att agera som representant för Miljöpartiets gräsrötter, använder hon sitt parlamentskap i Bryssel som ett sätt att bygga upp och kapitalisera på sitt personliga kontaktnät inom diverse intresseorganisationer.

    Det är ett svek, det är skamligt. Framförallt Miljöpartister borde ringa Isabella Lövin på +32 (0)2 28 45394 eller e-posta henne på isabella.loevin@europarl.europa.eu.

    Här är artikeln på Svenska Dagbladet där jag exponerar Isabella Lövins svek: Miljöpartiets parlamentariker sviker sina gräsrötter.

    Värt att läsa är även pressmeddelandet från Piratpartiet, där partiet rapporterar om sitt största politiska genombrott hittills i EU-parlamentet. Trots motståndet från Isabella Lövin.

    Håkan Juholt har kanske lurat svenska skattebetalare på en del pengar.

    Isabella Lövin har garanterat lurat svenska väljare på deras röst.

    Det är en öppen fråga vad som är värst. Vad är värst för dig?

    Lärdomar från bråk i Miljöpartiets tidiga historia

    I senaste numret av Miljöpartiets medlemsblad GRÖNT nämner Maria Wetterstrand lite om hur det var i Miljöpartiets barndom:

    ”I Miljöpartiet har bristen på maktstrukturer varit ett problem. Makten var som en herrelös hund där den som först tog tag i kopplet var den som fick makten.”

    Det låter som en beskrivning av Piratpartiet. På gott och ont. Vi är ett parti där doers har avsevärt inflytande.

    En bra möjlighet för dig att ha inflytande på partiets utveckling är därför att delta i vårt pågående medlemsmöte. Kolla gärna in motionerna och propositionerna, som kan innebära nya linjer för vårt parti både ideologiskt och sakpolitiskt.

    I GRÖNT intervjuas därefter Miljöpartiets grundare Per Gahrton med anledning av sin nyutkomna bok om partiets 30-åriga historia.

    Det slår mig att den utveckling Piratpartiet går igenom just nu är väldigt lik Miljöpartiets tidiga utveckling.

    Per Gahrton får frågan:

    ”Det verkar ha pågått många personkonflikter. Var det en så turbulent tid som man kan få intryck av när man läser boken?”

    Hans svar är i linje med citatet från Maria Wetterstrand ovan:

    ”Visst var det det. De som bildade partiet var en massa människor som i grund och botten tyckte att partier var djävulens påfund. De kom från organisationer och frivilligrörelser där kompromisser, väljarstöd och mediebilder inte var så viktigt.

    Däremot var de övertygade om att ett parti med deras profil behövdes. [...]

    Men det var svårt, det var det. Många hoppade också av på vägen.”

    Detta känns som en klockren beskrivning av Piratpartiet. Det är inte ovanligt att medlemmar uttrycker ett förakt för det system man ändå bedömer att man behöver vara en del av.

    Just det där med att folk hoppar av partiet då och då vill jag förresten gärna utveckla en tanke kring.

    Jag hörde en radiorapportering för en tid sedan från Miljöpartiets kongress. Reportern sade något i stil med: ”Det är inte så vanligt längre att folk går upp i talarstolen och säger att ifall den här motionen inte går igenom, eller går igenom, då lämnar jag partiet! För Miljöpartiet har mognat som parti.”

    I vårt parti är det däremot fortfarande ganska vanligt att folk säger, ibland ganska känslomässigt, att ”om partiet antar den här motionen, då hoppar jag av!”

    Vi har inte mognat tillräckligt ännu, och det finns många starka känslor kring partiets framtida utveckling.

    Jag tycker att det är helt fel att komma med den sortens argument, att om man inte får som man vill så tänker man hoppa av.

    Vår personliga uppfattning om Piratpartiet är nämligen mindre betydelsefull än den uppfattning som en majoritet av de aktiva medlemmarna har.

    Om man försöker hindra partiet från att anta en viss linje med motiveringen att man själv annars tänker lämna partiet, då är det samma sak som att säga: ”Min personliga uppfattning är mer betydelsefull än majoritetsuppfattningen bland partiets aktiva.”

    Det är inte ok att argumentera på det sättet för att få sin vilja igenom.

    (Sedan kan det naturligtvis vara så att partiet fattar ett beslut som innebär att du personligen inte längre vill vara medlem. Då får du respektera majoritetens uppfattning, och ta konsekvenserna genom att lämna partiet. Vilket måste respekteras.)

    Vi har just nu ett pågående medlemsmöte. Engagera dig i det! Kolla in motionerna och propositionerna, och delta i diskussionerna på forumet och på Skype här och här.

    CC Group Linkware Image

    Medlemsmötet är partiets högsta beslutande organ. I Piratpartiet har vi ännu så länge valt en modell där mötet hålls online och där varje medlem för sin egen talan, istället för valda representanter.

    (Jag gillar egentligen inte direktdemokrati, just för att den i praktiken är exkluderande. Men det är en annan fråga.)

    Partiets medlemsmöte har rätt att fatta hur långtgående beslut som helst kring partiets ideologi och sakpolitik, så missa inte chansen att vara med och gör din röst hörd!

    Ett argument, som jag hör ibland men inte gillar, är att en viss motion bör röstas ned därför att den inte är ”förankrad i partiet”.

    Vi har avsiktligen en två veckor lång diskussionstid som inledning på våra medlemsmöten (den pågår just nu) för att det ska finnas möjlighet att ”förankra” motioner.

    Jag har lovat mig själv att aldrig argumentera emot en motion med argumentet att den ”inte är förankrad i partiet”.

    Jag gillar inte heller om någon säger efter en omröstning att ”det här beslutet behöver vi inte ta på allvar, för det var så få som var med och röstade”.

    I Piratpartiet har vi valt en (enligt mitt tycke bristfällig) modell med direktdemokratiska onlinemöten. Då måste vi stå upp för detta. Vemhelst av partiets medlemmar har möjlighet att delta. Tröskeln för deltagande är inte för hög, jämfört med att tvingas resa till en annan del av Sverige. De medlemmar som ändå inte deltar i besluten har accepterat att exkludera sig själva.

    Vi kan inte ha ett parti där medlemsmötesbeslut inte äger legitimitet. Så in och delta! Annars får du acceptera resultatet ändå.

    Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att medlemsmötena är jätteskoj, och ofta innebär en tid av intensiva politiska och ideologiska diskussioner. Vem vill missa det?

    Vi har måhända en turbulent tid framför oss i partiet. Åtminstone att döma av Miljöpartiets barndom. En ideologisk och sakpolitisk breddning eller fördjupning av vår politik är nödvändig. Medlemsinflytande är därför a och o. Var med och delta!