Positiv energi till Piratpartiets styrelseval – TACK!

Henrik Alexandersson har fattat ett klokt beslut, och valt att dra tillbaka sin kandidatur till Piratpartiets styrelse.

Förhoppningsvis ger detta partiet den interna arbetsro som krävs, för att kunna utveckla partiets arbete så att det blir en seriös politisk utmanare igen.

Henrik Alexandersson har även ertappats med att ha syltat in sig rejält. På Liberaldemokraternas e-postlista har han presenterat sig själv (med hjälp av Alexander Bard) som en av grundarna till Liberaldemokraterna, och som medlem i styrgruppen.

På Piratpartiets forum har han förnekat detta, och även på sin blogg.

När man ertappas med att ha lurats (vare sig lurandet gäller Liberaldemokraternas medlemmar eller Piratpartiets medlemmar) så sitter man i en rätt taskig sits.

För någon kommer ju att känna sig lurad, vad man än säger.

Därför klistrar jag in en artikel från Aftonbladet här, som säkert kan vara till viss hjälp:

Den svåra konsten att ”göra en pudel”

Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”

Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:

1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!

”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”

Sedan skulle jag vilja rikta en uppmaning till alla de som tänker blogga om Piratpartiets styrelseval, och till de kandidater som ställer upp.

Vad sägs om att få in lite positiv energi i spelet? Vad sägs om att blogga om din egen kandidatur, och lyfta vad du vill bidra med? Eller att blogga positivt om någon annans kandidatur, någon som du vill uppmuntra väljarna att rösta på?

För frågan om HAX kandidatur är fullständigt överspelad nu, som jag ser det. Han har dragit tillbaka sin kandidatur, och det är dags att gå vidare. Då är det inte fel med lite positivitet. Jag vill bidra.

Henrik Alexandersson (HAX) gör en utmärkt analys

Nu har Henrik Alexandersson svarat på sin blogg på de synpunkter som har lyfts fram mot hans kandidatur till Piratpartiets styrelse. Som vanligt gör han en alldeles utmärkt analys.

Efter ett inledande resonemang skriver HAX:

”En möjlighet är en valallians med något annat parti. Piratpartiet i EU-valet och något annat i riksdagsvalet, med varvade listor i båda valen.”

Jag tror att HAX syftar på Liberaldemokraterna med uttrycket ”något annat parti”.

Som jag förstår saken går Henrik Alexanderssons plan ut på att Piratpartiet och Liberaldemokraterna (eventuellt) bör gå till val i EU-valet 2014 med varvade listor, och sedan förhoppningsvis (genom det nya buzz som skapas) lyckas försvara Piratpartiets EU-mandat.

Därefter ska Piratpartiet och Liberaldemokraterna gå till val 2014 i riksdagsvalet med varvade listor.

HAX skriver även:

”Men det är idag inget mer än en lös tanke, en idé som kan diskuteras. Och som naturligtvis kan övertrumfas av något bättre, när/om något sådant dyker upp.”

Nu tror jag väl personligen att det är mer än ”en lös tanke”. Jag tror att det är den strategi som HAX och eventuellt även Christian Engström har bestämt sig för att satsa på.

Lägg märke till att jag inte avvisar idén.

Det kan mycket väl visa sig vara ett vinnande koncept. Utvecklingen fram mot valen 2014 får utvisa om Piratpartiet bör satsa på ett samarbete med Liberaldemokraterna eller med något annat parti, eller möta valen själva.

Men jag är starkt skeptisk till att HAX bör sitta i Piratpartiets styrelse. Jag tror till och med att det skulle vara direkt kontraproduktivt för den strategi som han själv önskar satsa på.

För ett sådant initiativ måste förankras bland Piratpartiets medlemmar. Jag tror inte alls att det är funktionellt att en person med så starka band just till den svenska liberalismen, utifrån en plattform i Piratpartiets styrelse, verkar för ett djupgående samarbete mellan Liberaldemokraterna och Piratpartiet.

Piratpartiets medlemmar och sympatisörer har upprepade gånger visat att de inte gillar att bli toppstyrda.

Eller som en kommentar på HAX blogg uttrycker det:

”Intressant att läsa alla kommentarer om att Hax och CE samt underförstått Anna och Rick ska göra om piratpartiet till ett liberalt parti.

Var kommer det ifrån? Har detta annonserats nånstans öppet? Har dessa opinionsbildat för det på något tydligt och transparent vis?

Det som sägs är att det planeras bakom lyckta dörrar, och då kan man knappast komma dragandes med argument om att det inte sker nåt fuffens, att det inte är fel att samla egna krafter i styrelse och partiledning, om tanken är att åstadkomma det.

Så är det så att Hax och Christan planerar att göra om piratpartiet till liberaler? Utan att bedriva den frågan öppet och få med sig medlemmarna? Var är principerna då, om ni tycker att det är okej? Kan ju knappast kalla folk för tjafsiga som inte vill ta den i röven utan att bli tillfrågade.

Så vad är det som gäller här? Överdrivet tjafs och hederlighet från Hax och Ce eller befogad oro och ett par snubbar som fått hybris och tänkt sig köra över folk?”

För det är just här skon klämmer. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle sannerligen inte lägga grunden för några vänskapliga relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna. Istället skulle det öppna upp en avgrund full av giftormar, ett internbråk utan vare sig ände eller motstycke, när Piratpartiets medlemmar – allt från styrelseledamöter till kommunledare – känner sig tvingade att ”ta den i röven utan att bli tillfrågade”.

Jag har redan bloggat om hur jag ser på Henrik Alexanderssons kandidatur till Piratpartiets styrelse.

Låt mig citera ur mitt svar till Liberaldemokraternas Michael Gajditza i kommentarsfältet:

Låt mig komma med ett tips i all välmening: Inte heller för Liberaldemokraternas räkning vore det lyckat med HAX i PP:s styrelse. Det skulle sannerligen inte skapa den arbetsro som våra två olika politiska initiativ behöver, eller lägga någon bra grund för ett eventuellt samarbete mellan partierna.

Överhuvudtaget tycker jag att Liberaldemokraterna bör satsa stenhårt på att bygga upp ett bra och eget politiskt initiativ, och sluta helt och hållet att försöka snylta på Piratpartiets renommé eller organisation. Om det finns verklig potential för ett liberalt alternativ i Sverige, så borde det klara av att stå på egna ben.

Så upplever jag situationen. Att Liberaldemokraterna helt i onödan har skapat en atmosfär av ovänskap mellan två partier (eller i Liberaldemokraternas fall: blivande parti), som egentligen skulle kunna vara samarbetspartner.

Piratpartiet är öppet för att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Det är en av styrkorna i vår tvärpolitiska profil. Men tyvärr har Liberaldemokraterna agerat på ett sådant sätt att Piratpartister kommit (av goda skäl) att uppfatta gruppen som ett hot. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle göra denna situation tusen gånger värre.”

Jag har bloggat om Piratpartiets förhållande till Liberaldemokraterna tidigare, i samband med min egen kandidatur till Piratpartiets styrelse. Jag vill uppmuntra alla intresserade att kolla in underrubriken Spänningar inom partiet, del 2 (tvärpolitik eller liberalism) i detta blogginlägg.

Låt mig citera ett kort stycke:

”Det har hela tiden funnits en minoritet av [Pirat]partiets medlemmar som önskat förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti, men de har gång på gång förlorat den kampen när beslut vid medlemsmöten, diskussioner på bloggar och styrelsebeslut gått dem emot. Så har skett eftersom det inte funnits stöd bland majoriteten av partiets medlemmar för att överge den tvärpolitiska profilen. [...]

Därför är det inte svårt att förstå de Liberaldemokrater som även sympatiserar med Piratpartiet, när de försöker ta en ‘sista chans’ att förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti.

Det är dock tråkigt att de gör det på ett så fult vis. [...] Det är inte schysst, det är inte trevligt och det visar på en riktigt dålig attityd från flera av de tongivande Liberaldemokraterna. [...]

Och allting är så onödigt. Därför att om Liberaldemokraterna startar ett eget – liberalt – parti så kan vi vara bästa vänner. Jag utesluter inte alls att partierna kan gå till val 2014 med gemensamma listor – beroende på hur opinionsläget ser ut.”

Jag tror dock att en Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse kommer att avsevärt minska möjligheterna till goda framtida relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna, och rentav utgöra en avsevärd risk för svåra interna spänningar inom Piratpartiet.

Henrik Alexanderssons utmärkta analys fortsätter:

”Däremot kan (pp) börja renovera sin organisation så att medlemmar och aktivister känner att det finns ett stabilt, tryggt och begripligt ramverk i botten.

Saker som kan diskuteras är då till exempel att bygga en mer ‘traditionell’ föreningsstruktur, som kan ge aktivister ute i landet en tydlig roll och ett tydligt ansvar i organisationen.

En annan idé kan vara att ge (pp) en mer ‘normal’ och begriplig stadga, som skapar enkla och tydliga regler istället för att öppna för ständiga konflikter om ditt och datt.”

Jag delar fullständigt både analysen och slutsatserna. Vad det har med HAX kandidatur till Piratpartiets styrelse att göra förstår jag dock inte. Men det är möjligt att HAX helt enkelt inte vet hur Piratpartiets stadgar utvecklas.

Låt mig göra en sak väldigt klar: Partistyrelsen har inte i uppgift att skriva om partiets stadgar. Det ligger utanför styrelsens mandat. Istället formas stadgarna via motioner till våra medlemsmöten. På det vårmöte som just nu pågår finns 15 stadgemotioner.

Henrik Alexandersson är naturligtvis hjärtligt välkommen att inkomma med sådana motioner till framtida medlemsmöten. Varifrån detta nyvaknade intresse för Piratpartiets stadgar kommer ifrån undrar jag dock, med tanke på att han aldrig motionerat vare sig i den frågan eller i någon annan fråga.

HAX avslutar sitt blogginlägg med att beskriva all den oreda som hans kandidatur har ställt till med:

”Men nu tror jag, uppriktigt sagt, inte att det är någon förment jävsfråga som det egentligen handlar om här. Snarare är det så att många ogillar att ha en libertarian i styrelsen. [...] frågan om jag vill utsätta mig för åratal av krypskytte från folk i styrelsen som inte gillar mig. Det är lätt att se hur sådant där mal ner folk. Så även om jag kan avfärda mycket av det som nu sker som over the top och bli vald, är frågan om det är värt det. [...] Men huvudfrågan är ändå om jag skall lägga resten av min vakna tid på att sticka in huvudet i ett getingbo eller om jag har bättre saker att göra.”

När jag läser sådant här rodnar jag en smula. Det är troligen eftersom jag själv jobbar med text, och alltför lätt ser den (illa) dolda undermeningen. HAX vill att folk ska tycka synd om honom, att de ska vädja till honom att ställa upp trots den svåra personliga uppoffring som det kommer att innebära, att de ska komma till hans försvar – så att han slipper försvara sig själv.

Naturligtvis var HAX väl medveten om den oreda som det skulle skapa inom Piratpartiet, när han valde att acceptera sin nominering till styrelsen. Men tydligen var han inte så mån om ett välfungerande internt arbetsklimat i partiet.

Den kritik som framförts mot HAX kandidatur är ingenting mot den oreda det kan ställa till med inom partiet, om medlemmarna upplever att deras rätt att forma partiet inte respekteras. Om de upplever att någon försöker att införa en egen agenda uppifrån.

Om Henrik Alexanderssons nominering till Piratpartiets styrelse

Jag var ganska sen att haka på den politiska bloggosfären. Visst hade jag väl varit inne och nosat lite på en del bloggar, men det var först när Henrik Alexandersson (HAX) publicerade listan på de 103 FRA-avlyssnade svenskarna som jag blev intresserad på allvar.

På den tiden var HAX en obunden liberal bloggare, och eftersom det tilltalade mig blev hans blogg den första politiska blogg som jag började läsa regelbundet.

Vartefter som jag tog in mer och mer information från bloggosfären utökades min aptit på bloggar, och jag började följa Rick Falkvinge, Mark Klamberg, Enligt min humla och en del andra bloggar. Alltmer hamnade jag på Piratbloggar.

Jag fick upp ett hett politiskt spår, kan man säga, och valde att ta ställning för Piratpartiet.

Så blev jag en Piratpartistisk bloggare.

Tillsammans med andra pirater har jag lagt den politiska höger-vänster-skalan bakom mig. Jag känner en oerhörd stolthet över partiets tvärpolitiska profil

(Något som rentav utmynnat i en motion till partiets vårmöte om att anta humanism som politisk ideologi. En motion som uppenbarligen har ett enormt starkt stöd bland medlemmarna, även om det återstår att se om den når upp till de nödvändiga 75 % av rösterna.)

Piratpartiet är en tvärpolitisk succé. Som Rick Falkvinge uttryckt det så har vi allt från anarkokommuister till ultrakapitalister i våra led. Och allt mittemellan.

I vårt hittills enda succéval – EU-parlamentsvalet 2009 – tog vi röster från hela den politiska skalan.

Eftersom ganska många av de tongivande piratpartistiska bloggarna ursprungligen är liberaler, är det lätt att glömma bort det starka stöd vi har från den politiska vänstern (och från miljöpartister).

Amelia Andersdotter – med en bakgrund i den utomparlamentariska vänstern – har gjort ett djupt intryck på många Pirater, och fick en stor mängd personkryss i EU-valet. Hon är vår andre EU-parlamentariker, vid sidan av den f.d. folkpartisten Christian Engström.

Internetinovatören Peter Sunde, en av medgrundarna till The Pirate Bay, har också varit en förebild för många pirater. Intressant nog har han tagit ställning som Miljöpartist. Han har även en stark vurm för vänstern.

Vänsterpartisten Erik Josefsson jobbar för Piratpartiet i Bryssel, och skriver initierat om informationspolitik på sin blogg.

Det var en Socialdemokrat – Erik Laakso – som inför riksdagsvalet i höstas propagerade för kamrat 2,5 %. Ett initiativ som gick ut på att Socialdemokrater skulle rösta på Piratpartiet, få in partiet i riksdagen och därmed få upp frågorna på bordet.

Flera Pirater har lyft fram (vänsterinriktade) Feministiskt initiativs Internetpolitik som ett föredöme.

Det finns många fler exempel…

Rent allmänt tvingas jag konstatera att vi har våra närmaste bundsförvanter i våra kärnfrågor hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket tär på stoltheten för en liberal som mig…

Min respekt för HAX har varit orubbat stor. Han har en osviklig näsa för intressanta ämnen, kärnfulla analyser och ett effektivt sätt att uttrycka sig på.

Därför blev jag mycket glad när HAX deklarerade att han stödde Piratpartiet inför EU-parlamentsvalet 2009.

Därefter har han gjort ett bra jobb som Christian Engströms anställde lokalassistent vid vårt kontor i Bryssel.

Nu till problemet.

Henrik Alexandersson har en enormt stark profil som liberal debattör. Det är ingen tillfällighet, eftersom den mannen i princip lever och andas för liberalismen.

Jag upplever inte att HAX värnar om Piratpartiets tvärpolitiska profil. Istället har jag en stark misstanke om att han vill kapa partiet och slå det samman i en slags symbios med det nystartade Liberaldemokraterna.


Henrik Alexandersson
- En tvärpolitisk hjälte?

HAX har ingen delaktighet i Piratpartiets inre liv. Han är inte medveten om hur vår organisation fungerar, och hans kontaktytor gentemot våra lokala funktionärer och engagerade medlemmar är i princip lika med noll.

Det är egenskaper som är helt väsentliga för en styrelsemedlem. Vi behöver inte fler styrelsemedlemmar som sitter i elfenbenstorn utan kontakt med medlemmarna.

Men knäckfrågan är ändå HAX allt annat än neutrala förhållande till Liberaldemokraterna, som riskerar att utlösa allvarliga konflikter i vårt parti. Tyvärr har HAX inte förmåga att skilja mellan sina egna åsikter och vad som är Piratpartiets bästa.

Ett exempel är den uppräkning av partier som han kan tänka sig att Piratpartiet samarbetar med. Det är sannerligen talande! Två starka potentiella samarbetspartner lyser med sin frånvaro, nämligen Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.

”Man skulle löst kunna diskutera olika former av valsamverkan till exempel med Klassiskt Liberala Partiet, Junilistan, Liberaldemokraterna eller (c) under en ny ledare.” (Länk.)

Värt att nämna är att Klassiska Liberala Partiet bara fick några hundra röster i senaste riksdagsvalet.

I samband med motionen om att anta humanism som Piratpartiets ideologiska ståndpunkt, har en del medlemmar protesterat mot att man inte kan ändra politisk ideologi hur som helst (trots att motionen är ett försök att fånga upp den piratska ideologi som redan manifesterat sig). Hur mycket starkare interna spänningar går vi inte emot om HAX och Christian Engström (som redan närmat sig Liberaldemokraterna) skulle få för sig att egenmäktigt söka en symbios med ett uppblåst pajasinitiativ som Liberaldemokraterna. (Förhoppningsvis kan de hyfsa till sig i framtiden, och jag är inte den som utesluter samarbete med någon part utom Sverigedemokraterna.)

Det finns en hel del förhoppningar på HAX. I kommentarsfältet på hans blogg kommer följande synpunkter fram:

”Sanningen är följande. PP kan motarbeta Hax och gå under eller släppa fram honom i styrelsen och låta honom göra om PP till ett Libertarianskt parti tillsammans med Andra inflytelserika pirater som vill samma sak.

Det spelar dock ingen roll vad PP gör, för Hax och hans Liberaldemokrat vänner kommer ändå att skapa ett nytt parti när PP skutan har sjunkit.”

…och…

”Hax: Kan du ge ett klart besked om huruvida du stöder ett samgående mellan PP och L eller ej?

Om du kandiderar till styrelsen borde du kunna ge svar på en sådan fråga.

Det är rätt ofta som företrädare för LD menar att du stödjer ett samgående (det brukar användas som argument för att man skall stödja denna linje på årsmötet). Det vore värdefullt om vi kunde få denna sak ur världen.”

…och…

”Och en till sak jag funderar över är vad alla dessa personer, som tycker att CE, Rick och HAX är fantastiska kompetenta människor som tydligen ska inneha alla positioner i toppen av partiet, tycker att de gör i styrelsen som är så pass bra? Eller i HAX fall vad han kan bidra med? Vet ni hur arbetet är i styrelsen? Har ni koll på vad styrelsen ens gör? Vad har CE och Rick gjort i styrelsen som gör att de är ovärderliga och vad kan kampanj-HAX göra som är så ovärderligt?

Är det att PP ska bli liberaldemokrater som är det ovärderliga?”

Vi har äntligen börjat få en del struktur på Piratpartiets interna liv och arbetssätt, och vi har en ny partiledning som verkligen blickar framåt. Att i det läget gå mot en symbios med ett sådant kaos som Liberaldemokraterna verkar vara, tror jag skulle leda till allvarlig skada för vårt parti. Det skulle inte förvåna mig om flera av våra styrelsemedlemmar, som står upp för Piratpartiets tvärpolitiska profil, skulle känna sig tvingade att lämna sina poster.

Jag har kontakt med ett flertal av de högt rankade kandidaterna till det styrelseval som strax ska inledas, likväl som med ett antal av de nuvarande styrelseledamöterna, som anser att det skulle vara en allvarlig skada för partiet om HAX valdes in i styrelsen. Det är en känslig fråga att skriva om, men jag tar smällen…

Det bär mig emot att skriva detta blogginlägg, eftersom jag respekterar såväl HAX som CE.

Men det kan inte hjälpas. Om man känner röklukt har man ett ansvar för att varna för en potentiell brand.

Valet till Piratpartiets styrelse denna vår, kan visa sig vara ett ödesval för vårt parti. Ett vägval om huruvida partiet ska fortsätta att bejaka sitt tvärpolitiska ursprung eller utvecklas till att bli ett renodlat liberalt parti. Jag tycker att det är olyckligt om en sådan fråga avgörs genom vilka personer som väljs in i partistyrelsen. Därför är det önskvärt att medlemmarna är medvetna om den risken.

Jag tror att det vore extremt olyckligt och skadligt för vårt parti att välja in HAX i styrelsen, och där ge honom en plattform för att driva en egen agenda. För jag är inte så naiv att jag tvekar om att han skulle göra detta.

Frågan om JÄV i Piratpartiets styrelse

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till frågor om jäv.

Dels är vi mycket energiska att kritisera våra motståndare vid minsta tillstymmelse till jäv. Dels är vi minst lika ivriga att se genom fingrarna med jävsproblematik i hjärtat av vårt eget parti.

Vad är jäv? Det råder en del missuppfattningar kring detta. Vissa tror att jäv betyder att en person är partisk när han ska fatta ett beslut.

Det är helt felaktigt.

En sådan syn på jäv leder till ganska konstiga effekter, t.ex. att en person kan tillbakavisa en komplex jävsproblematik om han själv gör bedömningen att han har hög integritet.

Jäv är något annat än frågan om huruvida en viss person är partisk eller opartisk. Jäv föreligger om det finns sådana förhållanden att en utomstående kan ifrågasätta en persons oberoende ställning. Fullständigt oavsett om detta innebär verklig partiskhet eller inte – vilket alltid är omöjligt att bedöma objektivt.

Låt oss ta exemplet med Pirate Bay-rättegången. Det visade sig att domaren satt med i samma förening (för upphovsrätt) som de målsägandes juridiska ombud.

Piratpartiet gick ut riktigt hårt i sitt fördömande av den omständigheten.

”Sedan Ekot avslöjat att domaren i The-Pirate-Bay-målet umgås privat med upphovsrättslobbyns advokater, och dessutom är medlem i Föreningen För Upphovsrätt, så är Piratpartiet ursinnigt.

– Det här är korruption och rättsröta på en helt oförlåtlig nivå, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Domaren i det mest uppmärksammade målet på hela året är medlem i en intresseförening för ena parten i målet, och umgås dessutom privat med den sidans advokater. Hela rättegången måste göras om från början.”

Visste vi säkert att domaren var partisk? Nej, naturligtvis inte. Men sådana förhållanden förelåg att domarens oberoende ställning kunde ifrågasättas av en utomstående part.

Själv hade han dock redan bedömt sin integritet och kommit fram till att han var opartisk.

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jävsfrågor. Jag förmodar att vi är som folk i allmänhet; vi bedömer oss själva – vårt parti – med en mer tillåtande måttstock än när vi bedömer våra motståndare. Jag förmodar att dubbelmoral ligger i människans natur.

Särskilt tydligt är ett jävsförhållande i relationen mellan en arbetsgivare och en löntagare.

Eftersom jag själv kandiderar till partistyrelsen för Piratpartiet, känner jag ett behov av att vara öppen med när det föreligger jäv.

Då jag jobbar på ett Siemensföretag är det ett uppenbart jäv om jag skulle delta i beslut som berör Siemens. Att partiets styrelse skulle kunna överväga ställningstaganden i sådana frågor är inte alls otänkbart.

Eftersom jag då befinner mig i en jävssituation skulle jag tvingas att lämna diskussionen och ej delta i voteringen.

Förhållandet mellan en arbetsgivare och en löntagare är utan tvekan en av de omständigheter som allra tydligast kan ge upphov till en jävssituation, då man rentav har lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare.

Ett exempel på jäv i arbetsgivare-anställd-förhållandet är den mutade polisen Jim Keyzer, som fick anställning hos Warner Brothers – ett filmbolag som var part i den pågående brottsutredningen mot The Pirate Bay.

Piratpartiet gick ut mycket hårt och kritiserade detta. För Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jäv.

Inför valet av styrelseledamöter 2010 föreslog Piratpartiets valberedning att Christian Engström inte skulle ingå i partiets styrelse. Orsaken var att det föreligger ett jävsförhållande, eftersom flera av de andra ledamöterna i partistyrelsen avlönas av Christian Engström.

En av Christian Engströms anställda – dåvarande partiledaren Rick Falkvinge – gick ut osedvanligt hårt mot valberedningen, vilket ledde till eko i riksmedia.

Rick Falkvinge:
”Jag ställer mig mycket frågande till valberedningens resonemang, som i bästa fall behöver ifrågasättas, och i andra fall är baserade på felräknad elementär addition, på ett sätt som bara beskrivas som pinsamt i ett levererat resultat.”

MAB:
”Jag betackar mig för att få mitt arbete kallat pinsamt enbart för att du är missnöjd med att vi inte inkluderade killen som betalar din lön i vårt förslag.”

(Svenska Dagbladet Ledarblogg.)

Partiets medlemmar underkände därefter valberedningens förslag, vilket inte kan tolkas som något annat än ett godkännande av jävsförhållandet. Naturligtvis förutsatt att medlemmarna fattade ett informerat beslut. (Jag röstade själv mot valberedningens förslag, och jag tycker fortfarande att det är en jättesvår fråga.)

Nu står vi inför en ny spännande valsituation, då nya ledamöter ska väljas in i partistyrelsen.

En av kandidaterna är Henrik Alexandersson (HAX), som även han är anställd av Christian Engström och dessutom jobbar lokalt i Bryssel som Christian Engströms assistent.

Frågan om jäv har nu väckts av bloggaren Fullmentalstraightjacket.

I en av kommentarerna på bloggen reagerar en pirat hårt mot att frågan lyfts:

”Men, inte mer av sådant här tjafs. Partiet är för litet och har för lite pengar för att avlöningsstrukturen ska vara annat än en nödlösning. När det finns bättre med pengar kan man börja intressera sig för sådant här.” (Länk.)

Det är en synpunkt som jag för ett år sedan tyckte var så pass relevant, att det var huvudskälet till att jag personligen röstade för Christian Engström, och mot valberedningens förslag.

Nu är dock situationen en annan, eftersom valet av nya styrelsemedlemmar denna gång inte inbegriper alternativet Christian Engström (hans mandat har inte gått ut). Istället är huvudfrågan huruvida jävssituationen bör förvärras, genom att HAX väljs in i partistyrelsen.

Det finns en oro inför HAX kandidatur, på grund av jävsfrågan. Flera bloggare har skrivit kritiskt efter att Fullmentalstraightjacket ”bröt isen”.

Sammy Nordström (som liksom jag kandiderar till styrelsen) har skrivit ett inlägg där han inte nämner några namn, men det är sannerligen inte svårt att läsa mellan raderna.

Jan Lindgren i partistyrelsen har skrivit ett blogginlägg med högst oroande information, där han antyder att Christian Engström faktiskt använt sitt ekonomiska inflytande för att styra partiet. (Dvs. jäv omsatt i verklig handling.)

I näringslivet är det vanligt att de som bidrar med pengar (exempelvis genom att investera i aktier i ett bolag) automatiskt har stort inflytande på bolagets styrelse. Isak Gerson vill på sin blogg inte kännas vid att en parallell till näringslivet är relevant, utan bygger vidare på Jan Lindgrens blogginlägg, och skriver:

”Det här är en ideell förening med tusentals oavlönade medlemmar. Hundratals oavlönade aktiva medlemmar sliter ofta och hårt på sin fritid för att de tror på någonting. I näringslivet sliter folk för lönekuvert, betalning. Det är troligen inte svårt för en säsongsarbetare att acceptera att denne aldrig kommer att ha något inflytande över vilka som styr företaget, än mindre vara en av dem som styr det.

Men för oss som arbetar gratis är det enormt frustrerande att se toppskiktet av partiet förvandlas till en avlägsen aristokrati, där de rika och dess vänner har förtur. Det är den ultimata maktlösheten. Att vara både obetald, ohörd och helt utan inflytande.”

HAX kandidatur är inte heller det enda som inträffat som riskerar att förvärra vår interna jävssituation.

Plötsligt motionerar Rick Falkvinge (en av Christian Engströms anställda) om att minska partistyrelsens storlek från sexton till nio personer, vilket nästan är en halvering. (Tidigare har Falkvinge motionerat om att öka styrelsens storlek.)

Det skulle potentiellt innebära en aldrig tidigare skådad maktkoncentration, med fyra av nio ledamöter sammanbundna av ett jävsförhållande. Är Falkvinges motion en tillfällighet? Kanske det… Problemet med jäv är just att utomstående kan ifrågasätta ens bevekelsegrunder.

Efter att ha haft en dialog med ganska många framstående piratpartister med insyn i partiet (då syftar jag på såväl nuvarande ledamöter i partistyrelsen, samt flera av kandidaterna till partistyrelsen) kan jag konstatera att jävsproblematiken i vårt parti har skapat en hel del intern oro. Detta har jag dock inte märkt av när jag talat med ”vanliga” pirater, dvs. de som befinner sig utanför partiets inre liv.

Men bland engagerade pirater finns en stark rädsla för de personliga konsekvenser som det kan leda till, att ge uttryck för kritiska synpunkter offentligt.

Ibland önskar jag att Piratpartiet vore ett ”normalt” politiskt parti. Vi kritiserar gärna de etablerade partierna, trots att de ligger hästlängder före oss i demokratihänseende på vissa sätt. Ett liknande jävsförhållande skulle aldrig få förekomma i något av de etablerade partierna.

Det riskerar att kännas pinsamt i framtiden när vi ska kritisera jävsförhållanden i samhället.

Henrik Alexandersson har helt rätt när han skriver att det är upp till Piratpartiets medlemmar att avgöra hur de vill ha det. Han erkänner att det är en problematisk situation, även om han verkar ovillig att lyfta frågan.

Twitterdialog mellan två kandidater till partistyrelsen (Sammy Nordström och Henrik Alexandersson):

@HAX Måste fråga, hur ser du på att sitta i samma styrelse som din arbetsgivare (C Engström), jäv eller praxis inom #Piratpartiet? #ppvm11
http://twitter.com/SamNord/status/57120906891378688

@SamNord Det var en avde saker som fick mig att tveka. Medlemmarna får bedöma.
http://twitter.com/HAX/status/57122350256230400

@HAX Lyfta frågan om huruvida arbetsgivare/anställd-förhållande är jäv låter vettigt, du kanske ska blogga om det? :) #ppvm11 #piratpartiet
http://twitter.com/SamNord/status/57723176255361024

Förhoppningsvis kan det här blogginlägget – där jag bidrar till att lyfta frågan – vara en del av beslutsunderlaget inför valet av kandidater till partistyrelsen.