Frågan om JÄV i Piratpartiets styrelse

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till frågor om jäv.

Dels är vi mycket energiska att kritisera våra motståndare vid minsta tillstymmelse till jäv. Dels är vi minst lika ivriga att se genom fingrarna med jävsproblematik i hjärtat av vårt eget parti.

Vad är jäv? Det råder en del missuppfattningar kring detta. Vissa tror att jäv betyder att en person är partisk när han ska fatta ett beslut.

Det är helt felaktigt.

En sådan syn på jäv leder till ganska konstiga effekter, t.ex. att en person kan tillbakavisa en komplex jävsproblematik om han själv gör bedömningen att han har hög integritet.

Jäv är något annat än frågan om huruvida en viss person är partisk eller opartisk. Jäv föreligger om det finns sådana förhållanden att en utomstående kan ifrågasätta en persons oberoende ställning. Fullständigt oavsett om detta innebär verklig partiskhet eller inte – vilket alltid är omöjligt att bedöma objektivt.

Låt oss ta exemplet med Pirate Bay-rättegången. Det visade sig att domaren satt med i samma förening (för upphovsrätt) som de målsägandes juridiska ombud.

Piratpartiet gick ut riktigt hårt i sitt fördömande av den omständigheten.

”Sedan Ekot avslöjat att domaren i The-Pirate-Bay-målet umgås privat med upphovsrättslobbyns advokater, och dessutom är medlem i Föreningen För Upphovsrätt, så är Piratpartiet ursinnigt.

– Det här är korruption och rättsröta på en helt oförlåtlig nivå, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Domaren i det mest uppmärksammade målet på hela året är medlem i en intresseförening för ena parten i målet, och umgås dessutom privat med den sidans advokater. Hela rättegången måste göras om från början.”

Visste vi säkert att domaren var partisk? Nej, naturligtvis inte. Men sådana förhållanden förelåg att domarens oberoende ställning kunde ifrågasättas av en utomstående part.

Själv hade han dock redan bedömt sin integritet och kommit fram till att han var opartisk.

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jävsfrågor. Jag förmodar att vi är som folk i allmänhet; vi bedömer oss själva – vårt parti – med en mer tillåtande måttstock än när vi bedömer våra motståndare. Jag förmodar att dubbelmoral ligger i människans natur.

Särskilt tydligt är ett jävsförhållande i relationen mellan en arbetsgivare och en löntagare.

Eftersom jag själv kandiderar till partistyrelsen för Piratpartiet, känner jag ett behov av att vara öppen med när det föreligger jäv.

Då jag jobbar på ett Siemensföretag är det ett uppenbart jäv om jag skulle delta i beslut som berör Siemens. Att partiets styrelse skulle kunna överväga ställningstaganden i sådana frågor är inte alls otänkbart.

Eftersom jag då befinner mig i en jävssituation skulle jag tvingas att lämna diskussionen och ej delta i voteringen.

Förhållandet mellan en arbetsgivare och en löntagare är utan tvekan en av de omständigheter som allra tydligast kan ge upphov till en jävssituation, då man rentav har lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare.

Ett exempel på jäv i arbetsgivare-anställd-förhållandet är den mutade polisen Jim Keyzer, som fick anställning hos Warner Brothers – ett filmbolag som var part i den pågående brottsutredningen mot The Pirate Bay.

Piratpartiet gick ut mycket hårt och kritiserade detta. För Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jäv.

Inför valet av styrelseledamöter 2010 föreslog Piratpartiets valberedning att Christian Engström inte skulle ingå i partiets styrelse. Orsaken var att det föreligger ett jävsförhållande, eftersom flera av de andra ledamöterna i partistyrelsen avlönas av Christian Engström.

En av Christian Engströms anställda – dåvarande partiledaren Rick Falkvinge – gick ut osedvanligt hårt mot valberedningen, vilket ledde till eko i riksmedia.

Rick Falkvinge:
”Jag ställer mig mycket frågande till valberedningens resonemang, som i bästa fall behöver ifrågasättas, och i andra fall är baserade på felräknad elementär addition, på ett sätt som bara beskrivas som pinsamt i ett levererat resultat.”

MAB:
”Jag betackar mig för att få mitt arbete kallat pinsamt enbart för att du är missnöjd med att vi inte inkluderade killen som betalar din lön i vårt förslag.”

(Svenska Dagbladet Ledarblogg.)

Partiets medlemmar underkände därefter valberedningens förslag, vilket inte kan tolkas som något annat än ett godkännande av jävsförhållandet. Naturligtvis förutsatt att medlemmarna fattade ett informerat beslut. (Jag röstade själv mot valberedningens förslag, och jag tycker fortfarande att det är en jättesvår fråga.)

Nu står vi inför en ny spännande valsituation, då nya ledamöter ska väljas in i partistyrelsen.

En av kandidaterna är Henrik Alexandersson (HAX), som även han är anställd av Christian Engström och dessutom jobbar lokalt i Bryssel som Christian Engströms assistent.

Frågan om jäv har nu väckts av bloggaren Fullmentalstraightjacket.

I en av kommentarerna på bloggen reagerar en pirat hårt mot att frågan lyfts:

”Men, inte mer av sådant här tjafs. Partiet är för litet och har för lite pengar för att avlöningsstrukturen ska vara annat än en nödlösning. När det finns bättre med pengar kan man börja intressera sig för sådant här.” (Länk.)

Det är en synpunkt som jag för ett år sedan tyckte var så pass relevant, att det var huvudskälet till att jag personligen röstade för Christian Engström, och mot valberedningens förslag.

Nu är dock situationen en annan, eftersom valet av nya styrelsemedlemmar denna gång inte inbegriper alternativet Christian Engström (hans mandat har inte gått ut). Istället är huvudfrågan huruvida jävssituationen bör förvärras, genom att HAX väljs in i partistyrelsen.

Det finns en oro inför HAX kandidatur, på grund av jävsfrågan. Flera bloggare har skrivit kritiskt efter att Fullmentalstraightjacket ”bröt isen”.

Sammy Nordström (som liksom jag kandiderar till styrelsen) har skrivit ett inlägg där han inte nämner några namn, men det är sannerligen inte svårt att läsa mellan raderna.

Jan Lindgren i partistyrelsen har skrivit ett blogginlägg med högst oroande information, där han antyder att Christian Engström faktiskt använt sitt ekonomiska inflytande för att styra partiet. (Dvs. jäv omsatt i verklig handling.)

I näringslivet är det vanligt att de som bidrar med pengar (exempelvis genom att investera i aktier i ett bolag) automatiskt har stort inflytande på bolagets styrelse. Isak Gerson vill på sin blogg inte kännas vid att en parallell till näringslivet är relevant, utan bygger vidare på Jan Lindgrens blogginlägg, och skriver:

”Det här är en ideell förening med tusentals oavlönade medlemmar. Hundratals oavlönade aktiva medlemmar sliter ofta och hårt på sin fritid för att de tror på någonting. I näringslivet sliter folk för lönekuvert, betalning. Det är troligen inte svårt för en säsongsarbetare att acceptera att denne aldrig kommer att ha något inflytande över vilka som styr företaget, än mindre vara en av dem som styr det.

Men för oss som arbetar gratis är det enormt frustrerande att se toppskiktet av partiet förvandlas till en avlägsen aristokrati, där de rika och dess vänner har förtur. Det är den ultimata maktlösheten. Att vara både obetald, ohörd och helt utan inflytande.”

HAX kandidatur är inte heller det enda som inträffat som riskerar att förvärra vår interna jävssituation.

Plötsligt motionerar Rick Falkvinge (en av Christian Engströms anställda) om att minska partistyrelsens storlek från sexton till nio personer, vilket nästan är en halvering. (Tidigare har Falkvinge motionerat om att öka styrelsens storlek.)

Det skulle potentiellt innebära en aldrig tidigare skådad maktkoncentration, med fyra av nio ledamöter sammanbundna av ett jävsförhållande. Är Falkvinges motion en tillfällighet? Kanske det… Problemet med jäv är just att utomstående kan ifrågasätta ens bevekelsegrunder.

Efter att ha haft en dialog med ganska många framstående piratpartister med insyn i partiet (då syftar jag på såväl nuvarande ledamöter i partistyrelsen, samt flera av kandidaterna till partistyrelsen) kan jag konstatera att jävsproblematiken i vårt parti har skapat en hel del intern oro. Detta har jag dock inte märkt av när jag talat med ”vanliga” pirater, dvs. de som befinner sig utanför partiets inre liv.

Men bland engagerade pirater finns en stark rädsla för de personliga konsekvenser som det kan leda till, att ge uttryck för kritiska synpunkter offentligt.

Ibland önskar jag att Piratpartiet vore ett ”normalt” politiskt parti. Vi kritiserar gärna de etablerade partierna, trots att de ligger hästlängder före oss i demokratihänseende på vissa sätt. Ett liknande jävsförhållande skulle aldrig få förekomma i något av de etablerade partierna.

Det riskerar att kännas pinsamt i framtiden när vi ska kritisera jävsförhållanden i samhället.

Henrik Alexandersson har helt rätt när han skriver att det är upp till Piratpartiets medlemmar att avgöra hur de vill ha det. Han erkänner att det är en problematisk situation, även om han verkar ovillig att lyfta frågan.

Twitterdialog mellan två kandidater till partistyrelsen (Sammy Nordström och Henrik Alexandersson):

@HAX Måste fråga, hur ser du på att sitta i samma styrelse som din arbetsgivare (C Engström), jäv eller praxis inom #Piratpartiet? #ppvm11
http://twitter.com/SamNord/status/57120906891378688

@SamNord Det var en avde saker som fick mig att tveka. Medlemmarna får bedöma.
http://twitter.com/HAX/status/57122350256230400

@HAX Lyfta frågan om huruvida arbetsgivare/anställd-förhållande är jäv låter vettigt, du kanske ska blogga om det? 🙂 #ppvm11 #piratpartiet
http://twitter.com/SamNord/status/57723176255361024

Förhoppningsvis kan det här blogginlägget – där jag bidrar till att lyfta frågan – vara en del av beslutsunderlaget inför valet av kandidater till partistyrelsen.