Uppföljning av Lövin-affären – Miljöpartiets hållning

Tidigare idag skrev jag ett blogginlägg om Lövin-affären, angående att PR-forumet Netopia hyllar Isabella Lövins ställningstagande.

Jag skrev sedan ytterligare ett inlägg om att Anders S. Lindbäck hittat en chattkonversation från 2009, där Isabella Lövin betonar Miljöpartiets linje i fildelningsfrågan. Hon nämner dock inget om att hon tänker göra sitt yttersta för att motarbeta partilinjen nere i EU-parlamentet i Bryssel.

Att Isabella Lövin väljer att svika den plattform Miljöpartiet gick till val på 2009 väcker en del intressanta frågor kring demokratin. Vilka möjligheter har väljarna att utöva sitt demokratiska inflytande, om politikerna driver en annan linje än den de gick till val på?

Något liknande hände i FRA-frågan, då centerpartiet i allmänhet och Fredrick Federley i synnerhet, gått till val på att värna om medborgarnas integritet. Sedan gjorde de en ”Lövin” när frågan om FRA-lagen behandlades i riksdagen.

Särskilt väsentlig är frågan för EU-parlamentet. De som röstade på Miljöpartiet har bara 2 av 736 parlamentariker som företräder deras perspektiv. Det demokratiska inflytandet är alltså redan väldigt lågt.

Om då 50 % av partiets parlamentariker motarbetar de andra 50 %-en i en av de stora valfrågorna, så är det demokratiska inflytandet nästan noll.

Den öppna fråga Piratpartiets partiledare Anna Troberg ställt till Miljöpartiets språkrör är tyvärr fortfarande obesvarad.

Gustav Fridolin och Åsa Romson: Tycker ni att Isabella Lövin tillgodoser Miljöpartiets väljares intressen på bästa sätt?

Intrigen i Lövin-affären tätnar nu ytterligare!

Efter min senaste artikel på SvD gick Miljöpartiets ledamot i partistyrelsen Jon Karlfeldt ut på sin blogg med ”ett kort klargörande”.

Det är ett fullkomligt häpnadsväckande blogginlägg. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att en ledamot i Miljöpartiets partistyrelse skulle uttrycka sig så.

Först och främst är hans ”klargöranden” totalt intetsägande.

Det intressanta är istället att han tar upp ett antal frågor som han uttryckligen nämner att han inte vill diskutera.

Jag tänker inte här och nu ge mig in i diskussionen i sakfrågan om upphovsrättens framtid, eller om vad mp:s ”partilinje” (inom citationstecken eftersom folk verkar tolka det uttrycket väldigt olika) egentligen är.

Jag tänker inte heller i detalj diskutera frågor kring partipiskor kontra enskilda folkvaldas rätt att rösta i enlighet med sin personliga övertygelse (en annars intressant fråga som hänger samman med hur vårt svenska demokratiska system är utformat).

Karlfeldt är alltså inte beredd att ens förtydliga vad som egentligen är Miljöpartiets linje i upphovsrättsfrågor. Bara detta är nog så häpnadsväckande.

Men Karlfeldt är också tydlig med att han inte vill diskutera demokratiska principer kring väljarnas inflytande över sina representanter.

Jag sitter ju själv i en partistyrelse, nämligen Piratpartiets. Jag kan bara konstatera att jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag skrivit ett blogginlägg, där jag förklarar att jag faktiskt inte vill diskutera grundläggande demokratiska principer kring hur en av vårt partis representanter agerat.

Alla tjänar på om debatten lägger sig? Åtminstone skulle nog Isabella Lövin och Miljöpartiet centralt tjäna på det. Det demokratiska systemet, sakfrågorna och även Miljöpartiet i stort skulle naturligtvis förlora på det.

Jag lämnade en kort kommentar på Karlfeldts blogg:

Jag tyckte att din kommentar på SvD var tydlig redan från början.

Att det inte skulle vara ”pinsamt” att 50 % av Miljöpartiets parlamentariker i EU motarbetar de andra 50 %-en övergår mitt förstånd.

En fråga återstår dock att besvara: Eftersom Lövin uppenbarligen var tydlig internt i Miljöpartiet med att hon avsåg att driva en motsatt linje i upphovsrättsfrågor jämfört med resten av partiet, vilka initiativ tog ni i valrörelsen 2009 för att klargöra detta för väljarna?

Konstigt nog förefaller denna kommentar, liksom den jag skrev på Netopia, ha väldiga problem med att ta sig igenom kommentarsmodereringen.

Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström, Jon Karlfeldt, Anders S Lindbäck, Henrik Alexandersson.

Uppföljning av Lövin-affären – mer ljugande

Tidigare idag skrev jag ett blogginlägg om Lövin-affären, angående att PR-forumet Netopia hyllar Isabella Lövins ställningstagande.

Intrigen tätnar ytterligare!

Anders S. Lindbäck har lyckats hitta igen en chattkonversation på Aftonbladet med Isabella Lövin, från just efter att hon vann posten som EU-parlamentariker för Miljöpartiet 2009.

Detta är intressant mot bakgrund av att fildelningsfrågan var den stora valfrågan i EU-valet 2009, som fick Piratpartiet att segla in i EU-parlamentet.

Miljöpartiet hade gått till val på en liknande plattform i dessa frågor, även om ganska många väljare misstänkte att de tänkte svika frågorna när det väl kom till kritan.

I det läget får Isabella Lövin följande fråga i chatten på Aftonbladet:

Emil säger: vad tycker ni i fildelnings frågan?

Isabella Lövin säger: Vi anser att man ska skydda integriteten på nätet. Fildelning för personligt bruk ska vara legalt, men upphovsrätten måste fortsatt gälla naturligtvis. Upphovspersonerna ska få betalt för sitt arbete, exvis genom ”STIM”-pengar el liknande.

Här är Isabella Lövin mycket tydlig med Miljöpartiets linje i frågan, att ”fildelning för personligt bruk ska vara legalt”.

Hon nämner ingenting om att hon avser att göra sitt yttersta för att motarbeta den linjen nere i parlamentet i Bryssel.

Detta är ett så obehagligt agerande i förhållande till demokratin, så osmakligt och skamligt, att det får mig att må illa.

Vad är poängen med demokratiska val, om politikerna som väljs inte har några skrupler alls när det gäller att svika den politik de lovat att driva?

Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström, Jon Karlfeldt, Anders S Lindbäck.

Uppföljning av Lövin-affären – kommersiella särintressen

Intrigen tätnar i Lövin-affären, kan man säga.

Miljöpartiets Isabella Lövin har alltså avslöjats med att föra en politik i EU-parlamentet som går emot den plattform som Miljöpartiet gick till val på 2009.

Jag skrev om detta i SvD på Brännpunkt 13/10.

Isabella Lövin svarade i en replik 19/10.

Vilket gav mig anledning att återkomma i en slutreplik 20/10 med rubriken Lövin ljuger om Miljöpartiets politik.

Isabella Lövin befinner sig i en prekär situation när hon försöker försvara sin heder. Miljöpartiet gick till EU-val 2009 på att legalisera ickekommersiell fildelning. Det var den stora valfrågan, i spåren av Piratpartiets framgång, och Miljöpartiet höll en hög svansföring inför väljarna.

Men vad partiet samtidigt mörkade, trots att det var känt internt, var att deras andranamn på EU-parlamentslistan tänkte ägna en stor del av sin energi åt att kämpa mot en moderniserad upphovsrätt.

Där hade historien kunnat sluta.

Om inte PR-forumet Netopia hade gått ut med en hyllningstext till Lövin.

Men igår kom oväntat hopp från EU-parlamentarikern Isabella Lövin (mp) som i en Brännpunkt-artikel gav sin syn att fungerande åtgärder mot intrång på nätet är en förutsättning för oberoende kulturskapare och därmed demokratin.

Bakom Netopia står:

  • Dataspelsbranschen
  • Film&TV-Producenterna
  • Filmfolket
  • Svenska Förläggareföreningen
  • Svenska Musikförläggareföreningen
  • Sveriges Videodistributörers Förening
  • IFPI i Sverige
  • SOLV (Scandinavian online video)
  • Det är värt att notera att Lövin var särskilt hård i sin replik angående min anklagelse om att hon är ”under starkt inflytande från kommersiella särintressen”.

    Slutligen – Torbjörns Westers påstående att jag skulle vara ”under starkt inflytande från kommersiella särintressen” är ingenting annat än rent nonsens.

    I det här sammanhanget blir det snarast humoristiskt.

    Naturligtvis menar jag inte att Lövin får några bruna kuvert med sedlar under bordet. Vad jag riktade uppmärksamheten på var istället att den linje Lövin driver i EU-parlamentet inte är den som Miljöpartiet gick till val på 2009. Istället driver hon en politik som överensstämmer med den linje som drivs av de internetfientliga kommersiella särintressen som står bakom Netopia. Väljarna kan känna sig blåsta.

    Även Christian Engström noterar detta: Netopia hyllar Isabella Lövin (MP).

    Jag skrev en kommentar till Netopiaartikeln, som delvis lyder:

    Poängen i sammanhanget är inte att Lövin har en annan syn på upphovsrätten än Piratpartiet, Miljöpartiet eller majoriteten i den Gröna gruppen i EU-parlamentet. Det får hon naturligtvis ha. Poängen är att hon motarbetar den politik som hennes parti gick till val på 2009.

    På det sättet försvinner väljarnas möjlighet till demokratiskt inflytande över makthavarna. Varför alls gå och rösta på de plattformar partierna gått till val på om de agerar på ett annat sätt efter valet?

    Jag tror att Per Strömbäck håller med om att ett sådant agerande är skadligt för demokratin.

    Konstigt nog verkar kommentaren ha väldiga problem med att ta sig igenom Netopias kommentarsmoderering.

    Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström, Jon Karlfeldt, Anders S Lindbäck.

    Isabella Lövin ljuger om Miljöpartiets politik

    För en vecka sedan gick jag till hårt angrepp mot Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin på Svenska Dagbladet, eftersom hon svikit väljarna genom att föra en annan politik i Bryssel än den som partiet gick till val på i Sverige.

    ”Den svenska EU-parlamentarikern Isabella Lövin sviker sitt partis löften och arbetar mot fildelning. Miljöpartiet centralt borde förklara att det är illojalt att föra en annan politik i Bryssel än den som partiet gick till val på i Sverige.”

    Igår publicerade Isabella Lövin en replik på SvD där hon med svepande formuleringar om vad ”ickekommersiell” betyder, samt hänvisningar till utländska politikers ståndpunkter (”brittiska, finska, danska, belgiska och halva den tyska gruppens parlamentariker”) försöker få det till att jag fått hennes (och kanske även Miljöpartiets) hållning i fildelningsfrågan om bakfoten.

    ”I den gröna partigruppen i Europaparlamentet har jag gång på gång understrukit att man måste slå vakt om integriteten på nätet, och skydda enskilda fildelare från repressalier.”

    Jag önskar att detta vore sant. Det är det tyvärr inte.

    Därför tvingas jag idag bemöta Lövin med en slutreplik på SvD: Lövin ljuger om Miljöpartiets politik.

    Läs och kommentera gärna.

    Isabella Lövin för en helt motsatt politik i Bryssel, jämfört med den som Miljöpartiet gick till val på i Sverige.

    Det är ett svek, det är skamligt. Framförallt Miljöpartister, men även andra som tycker att det här med demokrati är en bra grej, borde ringa Isabella Lövin på +32 (0)2 28 45394 eller e-posta henne på isabella.loevin@europarl.europa.eu.

    Det går förstås även bra att kontakta Miljöpartiet eller e-posta sin åsikt direkt till partiet.

    Andra om ämnet: Anna Troberg, Christian Engström, Isak Gerson, Badlands Hyena, Christian Engström, Magnihasa, Anders S Lindbäck, Opassande, Henrik Alexandersson, Europaportalen, Europaportalen, Christian Engström.

    Miljöpartiets parlamentariker Isabella Lövin sviker sina gräsrötter

    Jag har just gått till hårt angrepp mot Miljöpartiets parlamentariker Isabella Lövin i en debattartikel på Svenska Dagbladet (bara på nätet).

    Vem som helst som minns valrörelsen inför EU-parlamentsvalet 2009 inser vilket svek Lövin har begått. EU-valet 2009 var på många sätt ”Piratpartiets val” och valet kretsade kring våra frågor.

    Det fanns en del som tyckte att väljarna borde rösta på Miljöpartiet istället, för att man då skulle få ”både Piratfrågorna plus miljön”. Miljöpartiet gick nämligen till val på en plattform där de anammat en stor del av Piratpartiets politik.

    Men sedan, när Isabella Lövin väl fått sitt välbetalda arbete i Bryssel på betryggande avstånd från svenska väljare, går hon istället till attack mot den politik partiet gick till val på.

    Istället för att agera som representant för Miljöpartiets gräsrötter, använder hon sitt parlamentskap i Bryssel som ett sätt att bygga upp och kapitalisera på sitt personliga kontaktnät inom diverse intresseorganisationer.

    Det är ett svek, det är skamligt. Framförallt Miljöpartister borde ringa Isabella Lövin på +32 (0)2 28 45394 eller e-posta henne på isabella.loevin@europarl.europa.eu.

    Här är artikeln på Svenska Dagbladet där jag exponerar Isabella Lövins svek: Miljöpartiets parlamentariker sviker sina gräsrötter.

    Värt att läsa är även pressmeddelandet från Piratpartiet, där partiet rapporterar om sitt största politiska genombrott hittills i EU-parlamentet. Trots motståndet från Isabella Lövin.

    Håkan Juholt har kanske lurat svenska skattebetalare på en del pengar.

    Isabella Lövin har garanterat lurat svenska väljare på deras röst.

    Det är en öppen fråga vad som är värst. Vad är värst för dig?