Gör din röst hörd på Piratpartiets medlemsmöte

Piratpartiets medlemsmöte pågår för fullt på vårt forum.

När jag röstade i de olika omröstningarna igår, upplevde jag att det var tre omröstningar som var särskilt viktiga.

Först och främst valet av EU-lista.

Mötespresidiet har ändrat ordningen på omröstningarna på ett sätt som jag inte tror att alla har uppfattat.

Valberedningens lista med Christian Engström står mot motsvarande lista med Amelia Andersdotter redan i den första voteringsomgången, som startade igår och pågår till och med imorgon onsdag kl. 20:00!

Det finns två favoritlistor, och det som skiljer är vem som ska stå på första platsen.

Om du stödjer förslaget med Christian Engström i toppen, gå in och rösta på C01Y01.

Om du stödjer förslaget med Amelia Andersdotter i toppen, gå in och rösta på C01Y09.

Rösta här: Motion C01 – Fastställande av EU-lista

Det är nu det avgörs!

(Rösta väldigt gärna även på de övriga listförslagen som står mot varandra, förutom favoritlistorna. Christian Engström har en mer utförlig guide, som man faktiskt kan använda sig av oavsett om man vill göra som han föreslår eller tvärtom.)

Jag är glad att vi fått en öppen debatt kring EU-listorna, med väldigt goda möjligheter för alla medlemmar att ta ställning till alternativen. Själv stödjer jag Christian Engström på plats 1 av de skäl som jag förklarar här: Därför bör Christian Engström stå på första plats på vår EU-lista.

Men det viktigaste är att så många pirater som möjligt vågar ta chansen att göra sin röst hörd. Tveka inte att vara med och rösta!

Ju fler som röstar, desto mer legitimt upplevs resultatet som. Även om jag personligen vill se Christian överst, så skulle jag hellre se att listan med Amelia som toppnamn vann i en omröstning där 100 pirater deltar, än att min favoritlista med Christian vinner i en omröstning där 50 pirater deltar. Fast allra helst ser jag förstås att listan med Christian som toppnamn vinner i en omröstning med 200 pirater… ;-)

Oavsett hur det slutliga resultatet ser ut kommer vi att ge 100 % i valrörelsen!

Sedan har vi valet till partistyrelsen.

Det är det enda rena personvalet där antalet kandidater överstiger antalet platser som ska väljas. Välj klokt!

Jag ber om ditt förnyade förtroende. Här är en presentation av mig och en motivering till varför jag gärna fortsätter i partistyrelsen: Torbjörn Wester kandiderar till styrelseledamot 2014-2016.

Rösta här: Val till partistyrelsen

Slutligen är det en av motionerna som sticker ut. Nämligen den om lokala listor till riksdagsvalet, motion C04.

Att öppna upp för lokala valsedlar till riksdagsvalet kan vara en bra sak. Det är också en bra sak att partistyrelsen kan stryka uppenbart olämpliga kandidater. (Man kan aldrig förutse vad som kommer att hända.)

Men jag vill starkt pusha för yrkandet C04Y06 (att strykandet ska beslutas enligt normala röstningsregler för styrelsen) som står mot C04Y04 (att partistyrelsen måste vara enhällig).

Dels säger C04Y04 inget om ifall ”enhällig” syftar på alla ledamöter i styrelsen, eller enbart de som är närvarande.

Historiskt sett är det extremt sällan (nästan aldrig) som alla ledamöter är närvarande på ett styrelsemöte. Så ifall ”enhälligt” ska tolkas i sin striktaste bemärkelse är det i princip omöjligt att stryka en kandidat.

Men ifall det ska tolkas (och vem ska bestämma det?) som enhälligt för de närvarande styrelseledamöterna så är det också extremt problematiskt.

Vi som sitter i partistyrelsen är bara människor. Det kan uppstå motsättningar och personstrider. Det kan förekomma prestige. Ovidkommande hänsyn kan påverka hållningen hos oss enskilda ledamöter vid ett enskilt tillfälle. Någon som t.ex. känner sig förbigången vid tillsättandet av en post som talesperson skulle exempelvis kunna vara ovillig att fatta ett resonligt beslut när hen har all makt i sin hand.

Att lägga så extremt stor makt i händerna på enskilda individer (i praktiken ger man vetorätt för alla styrelsemedlemmar) är inte klokt. Om vi mot förmodan skulle upptäcka att vi fått en terroristnazistpedofil på listan, så kan det försätta hela partiet i en väldigt vansklig situation om styrelsen inte lyckas fatta beslut om att stryka den olämpliga kandidaten.

Partistyrelsen fattar en hel del riktigt tunga beslut. Exempelvis äger styrelsen budgeten och beslutar om hur partiets alla pengar ska användas. Därför har vi långtgående regler för hur omröstningarna ska gå till. Beslut fattas enbart om de bifalls av en majoritet av partistyrelseledamöterna (oavsett hur många som är närvarande på mötet). Eftersom det vanligtvis är ett antal ledamöter frånvarande, tvingas styrelsen – på gott och ont – agera väldigt mycket utifrån en konsensusprincip. Ofta räcker det att två eller tre ledamöter röstar mot eller avstår, för att ett beslut ska falla.

Så att kräva enhällighet är inte bara onödigt, det kan i värsta fall också ställa till ett problem för partiet.

Så jag tycker att du ska rösta på C04Y06 här: Motion C04 – Lokala valsedlar till riksdagsvalet 2014

Avslutningsvis vill jag bara säga en sak. Använd ditt inflytande som partimedlem och var med och sätt dig in i frågorna och rösta! Medlemsmötena är inte hälften så krångliga som man skulle kunna tro… :-)

Känner du någon pirat som tappat sugen?

I helgen hade Piratpartiets nya partistyrelse sitt första möte.

Stämningen var på topp. Det är en driven, ambitiös och professionell partistyrelse. Jag är övertygad om att styrelsen kommer att väl förvalta medlemmarnas förtroende.


Foto: Jonathan Rieder Lundkvist

Även om det inte var möjligt för partistyrelsen att hinna gå igenom hela den ”backlogg” av beslut och arbetsuppgifter som hänger över den, så gjordes rejäla framsteg.

Två av besluten följdes av spontana applåder. Dels att välja om Anna Troberg som partiledare, dels att öppna upp för självstyrande lokala föreningar inom partiet (diskutera gärna på forumet). Båda besluten fattades med enhällighet av de närvarande styrelseledamöterna.

Vi slopade också styrelsens generella ”tystnadsplikt”. Vi strävar efter att vara en transparent partistyrelse som lever upp till de ideal vi kräver av andra.

Det känns som om hela partiet just nu befinner sig i ett nystartläge.

Gamla spöken städas undan i en rasande takt. Sådant som tidigare väckt konflikter. Gamla problem löses upp i intet. Partiet håller på att gå från att vara en löst sammansatt projektgrupp, en kampanjorganisation, en ad-hocrati, till att bli ett långsiktigt politiskt alternativ.

Denna utveckling är en förutsättning för att vi ska kunna vinna väljarnas förtroende, och politiskt inflytande i våra kärnfrågor. Det är också en förutsättning för att vi ska få ett välfungerande internt klimat i partiet.

Piratpartiet har varit ett parti som haft svårt att fatta beslut. Medlemsmötena har inte fattat så särskilt många beslut, partistyrelsen har inte heller fattat så många beslut. Det känns som om det dödläget är brutet på allvar nu. Partiet avancerar framåt.

En hel del pirater har tappat sugen efter valnederlaget. Vi landade hårt, men nu fjädrar vi upp som från en studsmatta. Det är så mycket som kommer att bli så mycket bättre inom partiet i framtiden.

Därför undrar jag: Känner du någon pirat som tappat sugen?

Berätta i så fall gärna om den omvandling som partiet befinner sig i nu. Det finns goda skäl att återengagera sig. Troligen har de problem som ledde till att din vän tappade sugen, nu försvunnit eller är på god väg att försvinna.

Vi behöver lokalt engagerade pirater. Och vi står inför en stor kampanj mot det fruktansvärda datalagringsdirektivet. All hjälp behövs!

Om du har en chans att återengagera en pirat som tappat sugen, ta den chansen!

PS nr. 1
Läs gärna mer om partistyrelsens möte: Om styrelsen var SJ skulle inte tågen vara sena och Nya friska tag i Piratpartiets styrelse.

PS nr. 2
En liten kuriosa är att dokumentet med styrelsens arbetsformer reviderades. Eftersom dokumentet möblerades om behandlade vi ”punkt nr. 6″ minst tre gånger. En möjlig beskrivning av helgen är alltså att styrelsen ägnade sig åt sex upprepade gånger. Sug på den du… :-)

En önskan om transparens som skapar transpiration

Igår skrev jag ett blogginlägg där jag pläderade för att Piratpartiets styrelsemöten bör spelas in och tillgängliggöras via nätet.

Reaktionerna på detta har varit blandade och förslaget har mottagit viss kritik.

En del av farhågorna har gällt att styrelsemötena riskerar att fungera sämre om ledamöterna tvingas agera utifrån vetskapen att allt de säger spelas in. Att konflikter och misstag riskerar att förstoras.

Jag känner respekt för dessa synpunkter. En välfungerande styrelse är ju allas vår ambition.

Med detta sagt så står jag själv fast vid åsikten att mötena borde spelas in och tillgängliggöras, eftersom jag personligen tycker att de positiva aspekterna överväger.

Det är lite av en känslig fråga för mig, eftersom frågan var viktig för mig innan jag valdes in i partistyrelsen. Jag vill inte ändra åsikt därför att jag själv fått privilegiet att sitta i styrelsen.

Jag tror att många av de aktiva medlemmarna skulle varit förtjänta av att kunna granska det beryktade styrelsemötet om valmanifesten (som ledde till barnporrdebaclet) och styrelsemötet där Falkvinges lönenivå spikades (ett beslut som tvangs göras om). För att ta två av ganska många möjliga exempel. Styrelsen kommer säkerligen att fatta kontroversiella beslut även i framtiden. Frågan ”vad sades egentligen” kan mycket väl uppstå igen.

Jag är en stark förespråkare för medlemmarnas möjlighet att granska partistyrelsen. (Det är f.ö. alla styrelseledamöter, även om analysen skiljer sig åt i frågan om inspelade styrelsemöten.)

Men jag kan ju inte bortse från att pirater som jag verkligen respekterar kommer till en annan slutsats än mig, både i och utanför styrelsen. Jag gick uttryckligen till val på att vara prestigelös, och är intresserad av att omsätta detta vallöfte i praktiken när mina förslag får kritik.

Eftersom det inte förefaller finnas stöd för inspelade möten, tänker jag inte hänga upp mig på denna käpphäst.

Personligen kan jag tycka att det inte finns något att ”frukta” med sådana möten, om man bara är öppen med sina åsikter, respektfull och vänlig, och håller sig till mötesordningen. Men jag är inte någon norm för hur människor är eller bör vara. Det är väl känt att många människor i allmänhet blir stressade av tanken på att spelas in.

Mitt förslag baserades till stor del på organisationens bristande förtroende för den ”gamla” partistyrelsen.

Det har förekommit att styrelsemöten i princip knappt kunnat genomföras, eftersom tiden har förbrukats med att en styrelseledamot skällt på en annan. Men vi ska inte haka upp oss på sådant som varit; vi har nu en ny styrelse med energiska, positiva och sporrade ledamöter.

Diskussionen har fört med sig det positiva att styrelsens ”tystnadsplikt” diskuteras. Min åsikt, att den bör slopas, verkar vinna visst gehör. (Om nu en frivillig överrenskommelse mellan ledamöterna i den gamla styrelsen alls behöver ”slopas” av den nya styrelsen.)

Ett steg i rätt riktning vore att de styrelsemöten som hålls AFK öppnas upp för de åhörare som har möjlighet att ta sig dit.

Jag kommer tillsammans med de övriga styrelseledamöterna att fortsätta att utveckla styrelsens transparens. (Vilket inbegriper avsevärt fler delar än förslaget om inspelning av styrelsemöten.)

Om partiets aktiva medlemmar anser att styrelsemötena bör spelas in, föreslår jag att detta läggs som förslag till medlemsmötet, så att frågan kan prövas demokratiskt.

Jag tror att initiativet till detta måste komma ”underifrån”. Om det inte gör det, är det kanske en indikation på att det inte finns så stort intresse bland medlemmarna för frågan.

En transparent partistyrelse

Det ingår i Piratpartiets ideologi att kräva ett transparent maktutövande i samhället och i olika demokratiska strukturer.

Dock tillämpar vi inte dessa principer fullt ut för vår egen partistyrelse. För närvarande gäller en svajigt definierad ”tystnadsplikt” för ledamöter i styrelsen.

Tanken med detta är att ledamöterna ska kunna känna sig fria att även diskutera känsliga ämnen vid styrelsemötena.

Men bedömningen av behovet av tystnadsplikt delas inte i alla läger. Det är intressant att notera att Miljöpartiet håller alla sina styrelsemöten öppet, och att vem som helst som önskar kan gå dit (fysiskt) och vara åhörare vid styrelsemötena.

Piratpartiets styrelse är ansvarig inför partiets medlemmar, och styrelsens arbete bör kunna granskas fullt ut av medlemmarna. Piratpartiet bör vara ett föredöme i transparens.

(Inlägget fortsätter nedanför bilden…)



Partistyrelsen: Marit Deldén (sammankallande)
Mårten Fjällström, Rickard Olsson, Anna Svensson, Johanna Julén
Sammy Nordström, Mattias Bjärnemalm, Emil Isberg, Henrik Brändén
Torbjörn Wester, Rick Falkvinge, Anders Nordin, Christoffer Willenfort


Därför föreslår jag att styrelsen väljer en bättre modell.

Först och främst kan vi konstatera att ”tystnadsplikten” är en frivillig överrenskommelse mellan ledamöterna i den gamla styrelsen, och inte bindande för den nya styrelsen.

Jag tycker att vi ska utgå från Miljöpartiets modell, men rentav gå ett steg längre.

Styrelsemöten via voice-skype bör spelas in, och inspelningarna tillgängliggöras för vem som helst att lyssna på.

Styrelsemöten AFK bör spelas in och tillgängliggöras i den mån detta är praktiskt rent tekniskt.

Dock kan det ju mycket väl vara så att känsliga frågor behöver behandlas på ett styrelsemöte. Isåfall bör styrelsen fatta beslut om att denna punkt avhandlas ”bakom lykta dörrar”, dvs. att inspelningen sätts på paus. Ett sådant beslut måste alltid motiveras noggrant.

(Det är även värt att notera att den förra styrelsen började läcka som aldrig förr efter att tystnadsplikten infördes. Det förefaller således ha varit kontraproduktivt. Jag vet även att en styrelseledamot uttryckt sig på ungefär följande sätt: ”Tystnadsplikten är bara till för att ledamöterna ska kunna skälla på varandra utan att medlemmarna får veta det.”)

Jag har för avsikt att föreslå detta förändrade tillvägagångssätt för partistyrelsen, men vill gärna ha input från er partimedlemmar. Vad tycker ni?

Fäktas med karikatyrer eller samarbeta med människor

Nu är Piratpartiets medlemsmöte över, sedan en halvtimme tillbaka. Valet till partistyrelsen är således överståndet för såväl de ordinarie platserna, som fyllnadsvalen.

Styrelsen utgörs nu av:

Marit Deldén (sammankallande)
Rickard Olsson
Mårten Fjällström
Anna Svensson
Johanna Julén

Rickard Falkvinge – omvald

Mattias Bjärnemalm – nyvald
Torbjörn Wester – nyvald
Sammy Nordström – nyvald
Henrik Brändén – nyvald
Emil Isberg – nyvald

Anders Nordin (suppleant)
Christoffer Willenfort (suppleant)

Det känns som om partiet befinner sig i ett nystartläge. Årets vårmöte var det enklaste att delta i och mest välskötta hittills, gamla spöken städades undan i en rasande takt och en livfull ideologisk debatt (!) tog sin början.

Och inte minst har vi fått 5 nya styrelseledamötet som brinner av energi, motivation och arbetslust.

En nystart för partiet. Efter valnederlaget landade vi hårt, nu fjädrar vi upp som från en studsmatta.

Vi har en ny partiledare, en ny partiledning (med rollfördelning!) och kommer att få en ny och arbetande (!) partistyrelse.

Även lokalt känns det som en nystart. Som (avgående) valkretsledare för Östergötland har jag fått en mängd indikationer på att pirater längtar efter att återengagera sig.

Vi var 18 st. på 1 maj-demonstrationen i Linköping, och rekordmånga på piratfikat 3 maj.

Det dök till och med upp nya ansikten – medlemmar utan kontaktnät i partiet som sett medlemsutskicken för de olika aktiviteterna.

Så nu när gnistan återvänder, då partiet vaknar till liv efter eftervalskoman och återvitaliserar sig – då är det extra viktigt att vi lämnar gamla konflikter bakom oss.

Eller som det lite förvirrat uttrycks i Lejonkungen: Lämna det bakomflutna framför dig.

Jag sätter stora förhoppningar till den nya partistyrelsen. De invalda (och ”gamla) ledamöterna är driftiga, proffsiga och ambitiösa. Jag ser fram emot det första styrelsemötet.

Nu är det dags att lägga gamla konflikter bakom sig. I styrelsen har vi omtvistade och erkänt skickliga personer som Rick Falkvinge (partiets grundare) och Mattias ”MAB” Bjärnemalm (en av grundarna av Ung Pirat). Vi har färgstarka individer som Sammy Nordström och Marit Deldén. För att bara nämna några.

Ibland beskrivs Rick Falkvinge på ett respektlöst vis, som en maktgalen-founder-syndrome-drama-queen. Ibland beskrivs Mattias Bjärnemalm på ett respektlöst vis, som en evil-master-mind-gör-allt-som-del-i-en-konspiration-med-dold-agenda-person. (Dessa två personer tjänar här som ett exempel; jag hade nästan slumpmässigt kunnat välja två ledande pirater.) Ibland målas det upp karikatyrer, i blogginlägg, på forum och i chattar.

Sedan några dagar tillbaka har det cirkulerat en tecknad serie på Internet, som väckt lite uppmärksamhet. Tecknad av någon pirat.

Jag tyckte att serien var humoristisk – det var en LOL!

Orsaken var att jag uppfattade seriestrippen som en drift med de personer som tror att dunkla och mystiska maktintriger ligger bakom allt som sker i Piratpartiet. De som tror att allt är en konspiration.

Jag tog inte karikatyren på allvar. Riktiga människor är mångdimensionella, inte pappersfigurer eller svart-vita varelser. Långt därifrån. Och alla vill vi partiets väl.

(Tydligen har vissa snarare uppfattat serien som ett personangrepp. Vilket är skäl nog att den ska klassa in i kategorien ”dåliga idéer”. För det är sorgligt om obetänksamma infall leder till att människor tar illa vid sig.)

Min poäng finns här någonstans. Är vi redo att respektera varandra? Att se varandra som samarbetspartner och bra människor? Är vi redo i (PP) nu att sluta att måla karikatyrer av varandra, att en gång för alla lägga gammalt groll bakom oss?

Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document under the terms of the GNU Free Documentation License, Version 1.2 or any later version published by the Free Software Foundation; with no Invariant Sections, no Front-Cover Texts, and no Back-Cover Texts. A copy of the license is included in the section entitled GNU Free Documentation License.

Jag tror att vi är redo för detta. Och jag sätter hög tilltro till den nya partistyrelsens förmåga att göra det.

Nu finns det bara en väg som gäller: Framåt!

Att få medlemmarnas förtroende

Jag har just valts in i Piratpartiets styrelse.

Resultatet från omröstningen återfinns här.

De nya medlemmarna i styrelsen (förutom mig) är Mattias Bjärnemalm, Henrik Brändén och Emil Isberg. Vår grundare Rick Falkvinge fick förnyat förtroende.

Jag tar mycket seriöst på att jag fått medlemmarnas förtroende att sitta i partistyrelsen. Jag lovar att göra mitt allra, allra bästa för att leva upp till detta! Tack alla ni som röstade på mig.

Några grundläggande saker för mig är att noga sätta mig in i besluten som styrelsen ska fatta, att närvara vid styrelsemötena, att förankra styrelsens arbete bland partiets medlemmar och att ta på mig arbetsuppgifter mellan styrelsemötena.

Jag kommer att begå misstag. Var snäll och påpeka för mig när jag gör det, så att jag kan göra om och göra rätt. (Det betyder dock inte att jag alltid kommer att kunna övertalas till att ha samma åsikt som dig.)

Om du vill kan du bli min vän på Facebook, följa mig på twitter, e-posta mig, lägga till mig på skype (som: infallsvinkel) eller ringa mig på 072-325 56 78.

Jag tror att den nya energi som vi får in i styrelsen kommer att bli en kick för hela partiet. Men styrelsen står inte över medlemmarna, utan medlemmarna står över styrelsen. Det är min förhoppning att styrelsen hela tiden ska agera med detta i tankarna.

Men valet är faktiskt inte riktigt färdigt…

I voteringsomgång 3, som startar vid midnatt, ska det fyllnadsväljas två ledamöter.

Mina favoriter, som jag kommer att rösta på, är Sammy Nordström och JP Anderson. Det var också de två kandidater som fick flest röster i valet av ordinarie styrelseledamöter, förutom de som kom in.

Ja, förutom Emma Nyström då. Jag beklagar att hon inte kandiderar i fyllnadsvalet. (Jag önskar att någon kommit ihåg att nominera henne även till detta val.) Förhoppningsvis kan hon få förtroende i höst.

Orsaken till att jag inte röstar på Christoffer Willenfort, som verkligen gjort ett utmärkt jobb i styrelsen, är att han redan är ”garanterad” en plats som suppleant tills vidare, eftersom Christian Engström hoppat av styrelsen. Ju mer ”nytt blod” vi kan få in i styrelsen i form av engagerade medlemmar med ambitioner och energi för styrelsearbetet, desto bättre.

Avslutningsvis vill jag återigen säga: Tack alla ni som röstade på mig. Jag ska göra mitt bästa!

Henrik Alexandersson (HAX) gör en utmärkt analys

Nu har Henrik Alexandersson svarat på sin blogg på de synpunkter som har lyfts fram mot hans kandidatur till Piratpartiets styrelse. Som vanligt gör han en alldeles utmärkt analys.

Efter ett inledande resonemang skriver HAX:

”En möjlighet är en valallians med något annat parti. Piratpartiet i EU-valet och något annat i riksdagsvalet, med varvade listor i båda valen.”

Jag tror att HAX syftar på Liberaldemokraterna med uttrycket ”något annat parti”.

Som jag förstår saken går Henrik Alexanderssons plan ut på att Piratpartiet och Liberaldemokraterna (eventuellt) bör gå till val i EU-valet 2014 med varvade listor, och sedan förhoppningsvis (genom det nya buzz som skapas) lyckas försvara Piratpartiets EU-mandat.

Därefter ska Piratpartiet och Liberaldemokraterna gå till val 2014 i riksdagsvalet med varvade listor.

HAX skriver även:

”Men det är idag inget mer än en lös tanke, en idé som kan diskuteras. Och som naturligtvis kan övertrumfas av något bättre, när/om något sådant dyker upp.”

Nu tror jag väl personligen att det är mer än ”en lös tanke”. Jag tror att det är den strategi som HAX och eventuellt även Christian Engström har bestämt sig för att satsa på.

Lägg märke till att jag inte avvisar idén.

Det kan mycket väl visa sig vara ett vinnande koncept. Utvecklingen fram mot valen 2014 får utvisa om Piratpartiet bör satsa på ett samarbete med Liberaldemokraterna eller med något annat parti, eller möta valen själva.

Men jag är starkt skeptisk till att HAX bör sitta i Piratpartiets styrelse. Jag tror till och med att det skulle vara direkt kontraproduktivt för den strategi som han själv önskar satsa på.

För ett sådant initiativ måste förankras bland Piratpartiets medlemmar. Jag tror inte alls att det är funktionellt att en person med så starka band just till den svenska liberalismen, utifrån en plattform i Piratpartiets styrelse, verkar för ett djupgående samarbete mellan Liberaldemokraterna och Piratpartiet.

Piratpartiets medlemmar och sympatisörer har upprepade gånger visat att de inte gillar att bli toppstyrda.

Eller som en kommentar på HAX blogg uttrycker det:

”Intressant att läsa alla kommentarer om att Hax och CE samt underförstått Anna och Rick ska göra om piratpartiet till ett liberalt parti.

Var kommer det ifrån? Har detta annonserats nånstans öppet? Har dessa opinionsbildat för det på något tydligt och transparent vis?

Det som sägs är att det planeras bakom lyckta dörrar, och då kan man knappast komma dragandes med argument om att det inte sker nåt fuffens, att det inte är fel att samla egna krafter i styrelse och partiledning, om tanken är att åstadkomma det.

Så är det så att Hax och Christan planerar att göra om piratpartiet till liberaler? Utan att bedriva den frågan öppet och få med sig medlemmarna? Var är principerna då, om ni tycker att det är okej? Kan ju knappast kalla folk för tjafsiga som inte vill ta den i röven utan att bli tillfrågade.

Så vad är det som gäller här? Överdrivet tjafs och hederlighet från Hax och Ce eller befogad oro och ett par snubbar som fått hybris och tänkt sig köra över folk?”

För det är just här skon klämmer. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle sannerligen inte lägga grunden för några vänskapliga relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna. Istället skulle det öppna upp en avgrund full av giftormar, ett internbråk utan vare sig ände eller motstycke, när Piratpartiets medlemmar – allt från styrelseledamöter till kommunledare – känner sig tvingade att ”ta den i röven utan att bli tillfrågade”.

Jag har redan bloggat om hur jag ser på Henrik Alexanderssons kandidatur till Piratpartiets styrelse.

Låt mig citera ur mitt svar till Liberaldemokraternas Michael Gajditza i kommentarsfältet:

Låt mig komma med ett tips i all välmening: Inte heller för Liberaldemokraternas räkning vore det lyckat med HAX i PP:s styrelse. Det skulle sannerligen inte skapa den arbetsro som våra två olika politiska initiativ behöver, eller lägga någon bra grund för ett eventuellt samarbete mellan partierna.

Överhuvudtaget tycker jag att Liberaldemokraterna bör satsa stenhårt på att bygga upp ett bra och eget politiskt initiativ, och sluta helt och hållet att försöka snylta på Piratpartiets renommé eller organisation. Om det finns verklig potential för ett liberalt alternativ i Sverige, så borde det klara av att stå på egna ben.

Så upplever jag situationen. Att Liberaldemokraterna helt i onödan har skapat en atmosfär av ovänskap mellan två partier (eller i Liberaldemokraternas fall: blivande parti), som egentligen skulle kunna vara samarbetspartner.

Piratpartiet är öppet för att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna. Det är en av styrkorna i vår tvärpolitiska profil. Men tyvärr har Liberaldemokraterna agerat på ett sådant sätt att Piratpartister kommit (av goda skäl) att uppfatta gruppen som ett hot. Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse skulle göra denna situation tusen gånger värre.”

Jag har bloggat om Piratpartiets förhållande till Liberaldemokraterna tidigare, i samband med min egen kandidatur till Piratpartiets styrelse. Jag vill uppmuntra alla intresserade att kolla in underrubriken Spänningar inom partiet, del 2 (tvärpolitik eller liberalism) i detta blogginlägg.

Låt mig citera ett kort stycke:

”Det har hela tiden funnits en minoritet av [Pirat]partiets medlemmar som önskat förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti, men de har gång på gång förlorat den kampen när beslut vid medlemsmöten, diskussioner på bloggar och styrelsebeslut gått dem emot. Så har skett eftersom det inte funnits stöd bland majoriteten av partiets medlemmar för att överge den tvärpolitiska profilen. [...]

Därför är det inte svårt att förstå de Liberaldemokrater som även sympatiserar med Piratpartiet, när de försöker ta en ‘sista chans’ att förvandla Piratpartiet till ett liberalt parti.

Det är dock tråkigt att de gör det på ett så fult vis. [...] Det är inte schysst, det är inte trevligt och det visar på en riktigt dålig attityd från flera av de tongivande Liberaldemokraterna. [...]

Och allting är så onödigt. Därför att om Liberaldemokraterna startar ett eget – liberalt – parti så kan vi vara bästa vänner. Jag utesluter inte alls att partierna kan gå till val 2014 med gemensamma listor – beroende på hur opinionsläget ser ut.”

Jag tror dock att en Henrik Alexandersson i Piratpartiets styrelse kommer att avsevärt minska möjligheterna till goda framtida relationer mellan Piratpartiet och Liberaldemokraterna, och rentav utgöra en avsevärd risk för svåra interna spänningar inom Piratpartiet.

Henrik Alexanderssons utmärkta analys fortsätter:

”Däremot kan (pp) börja renovera sin organisation så att medlemmar och aktivister känner att det finns ett stabilt, tryggt och begripligt ramverk i botten.

Saker som kan diskuteras är då till exempel att bygga en mer ‘traditionell’ föreningsstruktur, som kan ge aktivister ute i landet en tydlig roll och ett tydligt ansvar i organisationen.

En annan idé kan vara att ge (pp) en mer ‘normal’ och begriplig stadga, som skapar enkla och tydliga regler istället för att öppna för ständiga konflikter om ditt och datt.”

Jag delar fullständigt både analysen och slutsatserna. Vad det har med HAX kandidatur till Piratpartiets styrelse att göra förstår jag dock inte. Men det är möjligt att HAX helt enkelt inte vet hur Piratpartiets stadgar utvecklas.

Låt mig göra en sak väldigt klar: Partistyrelsen har inte i uppgift att skriva om partiets stadgar. Det ligger utanför styrelsens mandat. Istället formas stadgarna via motioner till våra medlemsmöten. På det vårmöte som just nu pågår finns 15 stadgemotioner.

Henrik Alexandersson är naturligtvis hjärtligt välkommen att inkomma med sådana motioner till framtida medlemsmöten. Varifrån detta nyvaknade intresse för Piratpartiets stadgar kommer ifrån undrar jag dock, med tanke på att han aldrig motionerat vare sig i den frågan eller i någon annan fråga.

HAX avslutar sitt blogginlägg med att beskriva all den oreda som hans kandidatur har ställt till med:

”Men nu tror jag, uppriktigt sagt, inte att det är någon förment jävsfråga som det egentligen handlar om här. Snarare är det så att många ogillar att ha en libertarian i styrelsen. [...] frågan om jag vill utsätta mig för åratal av krypskytte från folk i styrelsen som inte gillar mig. Det är lätt att se hur sådant där mal ner folk. Så även om jag kan avfärda mycket av det som nu sker som over the top och bli vald, är frågan om det är värt det. [...] Men huvudfrågan är ändå om jag skall lägga resten av min vakna tid på att sticka in huvudet i ett getingbo eller om jag har bättre saker att göra.”

När jag läser sådant här rodnar jag en smula. Det är troligen eftersom jag själv jobbar med text, och alltför lätt ser den (illa) dolda undermeningen. HAX vill att folk ska tycka synd om honom, att de ska vädja till honom att ställa upp trots den svåra personliga uppoffring som det kommer att innebära, att de ska komma till hans försvar – så att han slipper försvara sig själv.

Naturligtvis var HAX väl medveten om den oreda som det skulle skapa inom Piratpartiet, när han valde att acceptera sin nominering till styrelsen. Men tydligen var han inte så mån om ett välfungerande internt arbetsklimat i partiet.

Den kritik som framförts mot HAX kandidatur är ingenting mot den oreda det kan ställa till med inom partiet, om medlemmarna upplever att deras rätt att forma partiet inte respekteras. Om de upplever att någon försöker att införa en egen agenda uppifrån.

Om Henrik Alexanderssons nominering till Piratpartiets styrelse

Jag var ganska sen att haka på den politiska bloggosfären. Visst hade jag väl varit inne och nosat lite på en del bloggar, men det var först när Henrik Alexandersson (HAX) publicerade listan på de 103 FRA-avlyssnade svenskarna som jag blev intresserad på allvar.

På den tiden var HAX en obunden liberal bloggare, och eftersom det tilltalade mig blev hans blogg den första politiska blogg som jag började läsa regelbundet.

Vartefter som jag tog in mer och mer information från bloggosfären utökades min aptit på bloggar, och jag började följa Rick Falkvinge, Mark Klamberg, Enligt min humla och en del andra bloggar. Alltmer hamnade jag på Piratbloggar.

Jag fick upp ett hett politiskt spår, kan man säga, och valde att ta ställning för Piratpartiet.

Så blev jag en Piratpartistisk bloggare.

Tillsammans med andra pirater har jag lagt den politiska höger-vänster-skalan bakom mig. Jag känner en oerhörd stolthet över partiets tvärpolitiska profil

(Något som rentav utmynnat i en motion till partiets vårmöte om att anta humanism som politisk ideologi. En motion som uppenbarligen har ett enormt starkt stöd bland medlemmarna, även om det återstår att se om den når upp till de nödvändiga 75 % av rösterna.)

Piratpartiet är en tvärpolitisk succé. Som Rick Falkvinge uttryckt det så har vi allt från anarkokommuister till ultrakapitalister i våra led. Och allt mittemellan.

I vårt hittills enda succéval – EU-parlamentsvalet 2009 – tog vi röster från hela den politiska skalan.

Eftersom ganska många av de tongivande piratpartistiska bloggarna ursprungligen är liberaler, är det lätt att glömma bort det starka stöd vi har från den politiska vänstern (och från miljöpartister).

Amelia Andersdotter – med en bakgrund i den utomparlamentariska vänstern – har gjort ett djupt intryck på många Pirater, och fick en stor mängd personkryss i EU-valet. Hon är vår andre EU-parlamentariker, vid sidan av den f.d. folkpartisten Christian Engström.

Internetinovatören Peter Sunde, en av medgrundarna till The Pirate Bay, har också varit en förebild för många pirater. Intressant nog har han tagit ställning som Miljöpartist. Han har även en stark vurm för vänstern.

Vänsterpartisten Erik Josefsson jobbar för Piratpartiet i Bryssel, och skriver initierat om informationspolitik på sin blogg.

Det var en Socialdemokrat – Erik Laakso – som inför riksdagsvalet i höstas propagerade för kamrat 2,5 %. Ett initiativ som gick ut på att Socialdemokrater skulle rösta på Piratpartiet, få in partiet i riksdagen och därmed få upp frågorna på bordet.

Flera Pirater har lyft fram (vänsterinriktade) Feministiskt initiativs Internetpolitik som ett föredöme.

Det finns många fler exempel…

Rent allmänt tvingas jag konstatera att vi har våra närmaste bundsförvanter i våra kärnfrågor hos Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilket tär på stoltheten för en liberal som mig…

Min respekt för HAX har varit orubbat stor. Han har en osviklig näsa för intressanta ämnen, kärnfulla analyser och ett effektivt sätt att uttrycka sig på.

Därför blev jag mycket glad när HAX deklarerade att han stödde Piratpartiet inför EU-parlamentsvalet 2009.

Därefter har han gjort ett bra jobb som Christian Engströms anställde lokalassistent vid vårt kontor i Bryssel.

Nu till problemet.

Henrik Alexandersson har en enormt stark profil som liberal debattör. Det är ingen tillfällighet, eftersom den mannen i princip lever och andas för liberalismen.

Jag upplever inte att HAX värnar om Piratpartiets tvärpolitiska profil. Istället har jag en stark misstanke om att han vill kapa partiet och slå det samman i en slags symbios med det nystartade Liberaldemokraterna.


Henrik Alexandersson
- En tvärpolitisk hjälte?

HAX har ingen delaktighet i Piratpartiets inre liv. Han är inte medveten om hur vår organisation fungerar, och hans kontaktytor gentemot våra lokala funktionärer och engagerade medlemmar är i princip lika med noll.

Det är egenskaper som är helt väsentliga för en styrelsemedlem. Vi behöver inte fler styrelsemedlemmar som sitter i elfenbenstorn utan kontakt med medlemmarna.

Men knäckfrågan är ändå HAX allt annat än neutrala förhållande till Liberaldemokraterna, som riskerar att utlösa allvarliga konflikter i vårt parti. Tyvärr har HAX inte förmåga att skilja mellan sina egna åsikter och vad som är Piratpartiets bästa.

Ett exempel är den uppräkning av partier som han kan tänka sig att Piratpartiet samarbetar med. Det är sannerligen talande! Två starka potentiella samarbetspartner lyser med sin frånvaro, nämligen Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.

”Man skulle löst kunna diskutera olika former av valsamverkan till exempel med Klassiskt Liberala Partiet, Junilistan, Liberaldemokraterna eller (c) under en ny ledare.” (Länk.)

Värt att nämna är att Klassiska Liberala Partiet bara fick några hundra röster i senaste riksdagsvalet.

I samband med motionen om att anta humanism som Piratpartiets ideologiska ståndpunkt, har en del medlemmar protesterat mot att man inte kan ändra politisk ideologi hur som helst (trots att motionen är ett försök att fånga upp den piratska ideologi som redan manifesterat sig). Hur mycket starkare interna spänningar går vi inte emot om HAX och Christian Engström (som redan närmat sig Liberaldemokraterna) skulle få för sig att egenmäktigt söka en symbios med ett uppblåst pajasinitiativ som Liberaldemokraterna. (Förhoppningsvis kan de hyfsa till sig i framtiden, och jag är inte den som utesluter samarbete med någon part utom Sverigedemokraterna.)

Det finns en hel del förhoppningar på HAX. I kommentarsfältet på hans blogg kommer följande synpunkter fram:

”Sanningen är följande. PP kan motarbeta Hax och gå under eller släppa fram honom i styrelsen och låta honom göra om PP till ett Libertarianskt parti tillsammans med Andra inflytelserika pirater som vill samma sak.

Det spelar dock ingen roll vad PP gör, för Hax och hans Liberaldemokrat vänner kommer ändå att skapa ett nytt parti när PP skutan har sjunkit.”

…och…

”Hax: Kan du ge ett klart besked om huruvida du stöder ett samgående mellan PP och L eller ej?

Om du kandiderar till styrelsen borde du kunna ge svar på en sådan fråga.

Det är rätt ofta som företrädare för LD menar att du stödjer ett samgående (det brukar användas som argument för att man skall stödja denna linje på årsmötet). Det vore värdefullt om vi kunde få denna sak ur världen.”

…och…

”Och en till sak jag funderar över är vad alla dessa personer, som tycker att CE, Rick och HAX är fantastiska kompetenta människor som tydligen ska inneha alla positioner i toppen av partiet, tycker att de gör i styrelsen som är så pass bra? Eller i HAX fall vad han kan bidra med? Vet ni hur arbetet är i styrelsen? Har ni koll på vad styrelsen ens gör? Vad har CE och Rick gjort i styrelsen som gör att de är ovärderliga och vad kan kampanj-HAX göra som är så ovärderligt?

Är det att PP ska bli liberaldemokrater som är det ovärderliga?”

Vi har äntligen börjat få en del struktur på Piratpartiets interna liv och arbetssätt, och vi har en ny partiledning som verkligen blickar framåt. Att i det läget gå mot en symbios med ett sådant kaos som Liberaldemokraterna verkar vara, tror jag skulle leda till allvarlig skada för vårt parti. Det skulle inte förvåna mig om flera av våra styrelsemedlemmar, som står upp för Piratpartiets tvärpolitiska profil, skulle känna sig tvingade att lämna sina poster.

Jag har kontakt med ett flertal av de högt rankade kandidaterna till det styrelseval som strax ska inledas, likväl som med ett antal av de nuvarande styrelseledamöterna, som anser att det skulle vara en allvarlig skada för partiet om HAX valdes in i styrelsen. Det är en känslig fråga att skriva om, men jag tar smällen…

Det bär mig emot att skriva detta blogginlägg, eftersom jag respekterar såväl HAX som CE.

Men det kan inte hjälpas. Om man känner röklukt har man ett ansvar för att varna för en potentiell brand.

Valet till Piratpartiets styrelse denna vår, kan visa sig vara ett ödesval för vårt parti. Ett vägval om huruvida partiet ska fortsätta att bejaka sitt tvärpolitiska ursprung eller utvecklas till att bli ett renodlat liberalt parti. Jag tycker att det är olyckligt om en sådan fråga avgörs genom vilka personer som väljs in i partistyrelsen. Därför är det önskvärt att medlemmarna är medvetna om den risken.

Jag tror att det vore extremt olyckligt och skadligt för vårt parti att välja in HAX i styrelsen, och där ge honom en plattform för att driva en egen agenda. För jag är inte så naiv att jag tvekar om att han skulle göra detta.

Frågan om JÄV i Piratpartiets styrelse

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till frågor om jäv.

Dels är vi mycket energiska att kritisera våra motståndare vid minsta tillstymmelse till jäv. Dels är vi minst lika ivriga att se genom fingrarna med jävsproblematik i hjärtat av vårt eget parti.

Vad är jäv? Det råder en del missuppfattningar kring detta. Vissa tror att jäv betyder att en person är partisk när han ska fatta ett beslut.

Det är helt felaktigt.

En sådan syn på jäv leder till ganska konstiga effekter, t.ex. att en person kan tillbakavisa en komplex jävsproblematik om han själv gör bedömningen att han har hög integritet.

Jäv är något annat än frågan om huruvida en viss person är partisk eller opartisk. Jäv föreligger om det finns sådana förhållanden att en utomstående kan ifrågasätta en persons oberoende ställning. Fullständigt oavsett om detta innebär verklig partiskhet eller inte – vilket alltid är omöjligt att bedöma objektivt.

Låt oss ta exemplet med Pirate Bay-rättegången. Det visade sig att domaren satt med i samma förening (för upphovsrätt) som de målsägandes juridiska ombud.

Piratpartiet gick ut riktigt hårt i sitt fördömande av den omständigheten.

”Sedan Ekot avslöjat att domaren i The-Pirate-Bay-målet umgås privat med upphovsrättslobbyns advokater, och dessutom är medlem i Föreningen För Upphovsrätt, så är Piratpartiet ursinnigt.

– Det här är korruption och rättsröta på en helt oförlåtlig nivå, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Domaren i det mest uppmärksammade målet på hela året är medlem i en intresseförening för ena parten i målet, och umgås dessutom privat med den sidans advokater. Hela rättegången måste göras om från början.”

Visste vi säkert att domaren var partisk? Nej, naturligtvis inte. Men sådana förhållanden förelåg att domarens oberoende ställning kunde ifrågasättas av en utomstående part.

Själv hade han dock redan bedömt sin integritet och kommit fram till att han var opartisk.

Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jävsfrågor. Jag förmodar att vi är som folk i allmänhet; vi bedömer oss själva – vårt parti – med en mer tillåtande måttstock än när vi bedömer våra motståndare. Jag förmodar att dubbelmoral ligger i människans natur.

Särskilt tydligt är ett jävsförhållande i relationen mellan en arbetsgivare och en löntagare.

Eftersom jag själv kandiderar till partistyrelsen för Piratpartiet, känner jag ett behov av att vara öppen med när det föreligger jäv.

Då jag jobbar på ett Siemensföretag är det ett uppenbart jäv om jag skulle delta i beslut som berör Siemens. Att partiets styrelse skulle kunna överväga ställningstaganden i sådana frågor är inte alls otänkbart.

Eftersom jag då befinner mig i en jävssituation skulle jag tvingas att lämna diskussionen och ej delta i voteringen.

Förhållandet mellan en arbetsgivare och en löntagare är utan tvekan en av de omständigheter som allra tydligast kan ge upphov till en jävssituation, då man rentav har lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare.

Ett exempel på jäv i arbetsgivare-anställd-förhållandet är den mutade polisen Jim Keyzer, som fick anställning hos Warner Brothers – ett filmbolag som var part i den pågående brottsutredningen mot The Pirate Bay.

Piratpartiet gick ut mycket hårt och kritiserade detta. För Piratpartiet har ett svårartat förhållande till jäv.

Inför valet av styrelseledamöter 2010 föreslog Piratpartiets valberedning att Christian Engström inte skulle ingå i partiets styrelse. Orsaken var att det föreligger ett jävsförhållande, eftersom flera av de andra ledamöterna i partistyrelsen avlönas av Christian Engström.

En av Christian Engströms anställda – dåvarande partiledaren Rick Falkvinge – gick ut osedvanligt hårt mot valberedningen, vilket ledde till eko i riksmedia.

Rick Falkvinge:
”Jag ställer mig mycket frågande till valberedningens resonemang, som i bästa fall behöver ifrågasättas, och i andra fall är baserade på felräknad elementär addition, på ett sätt som bara beskrivas som pinsamt i ett levererat resultat.”

MAB:
”Jag betackar mig för att få mitt arbete kallat pinsamt enbart för att du är missnöjd med att vi inte inkluderade killen som betalar din lön i vårt förslag.”

(Svenska Dagbladet Ledarblogg.)

Partiets medlemmar underkände därefter valberedningens förslag, vilket inte kan tolkas som något annat än ett godkännande av jävsförhållandet. Naturligtvis förutsatt att medlemmarna fattade ett informerat beslut. (Jag röstade själv mot valberedningens förslag, och jag tycker fortfarande att det är en jättesvår fråga.)

Nu står vi inför en ny spännande valsituation, då nya ledamöter ska väljas in i partistyrelsen.

En av kandidaterna är Henrik Alexandersson (HAX), som även han är anställd av Christian Engström och dessutom jobbar lokalt i Bryssel som Christian Engströms assistent.

Frågan om jäv har nu väckts av bloggaren Fullmentalstraightjacket.

I en av kommentarerna på bloggen reagerar en pirat hårt mot att frågan lyfts:

”Men, inte mer av sådant här tjafs. Partiet är för litet och har för lite pengar för att avlöningsstrukturen ska vara annat än en nödlösning. När det finns bättre med pengar kan man börja intressera sig för sådant här.” (Länk.)

Det är en synpunkt som jag för ett år sedan tyckte var så pass relevant, att det var huvudskälet till att jag personligen röstade för Christian Engström, och mot valberedningens förslag.

Nu är dock situationen en annan, eftersom valet av nya styrelsemedlemmar denna gång inte inbegriper alternativet Christian Engström (hans mandat har inte gått ut). Istället är huvudfrågan huruvida jävssituationen bör förvärras, genom att HAX väljs in i partistyrelsen.

Det finns en oro inför HAX kandidatur, på grund av jävsfrågan. Flera bloggare har skrivit kritiskt efter att Fullmentalstraightjacket ”bröt isen”.

Sammy Nordström (som liksom jag kandiderar till styrelsen) har skrivit ett inlägg där han inte nämner några namn, men det är sannerligen inte svårt att läsa mellan raderna.

Jan Lindgren i partistyrelsen har skrivit ett blogginlägg med högst oroande information, där han antyder att Christian Engström faktiskt använt sitt ekonomiska inflytande för att styra partiet. (Dvs. jäv omsatt i verklig handling.)

I näringslivet är det vanligt att de som bidrar med pengar (exempelvis genom att investera i aktier i ett bolag) automatiskt har stort inflytande på bolagets styrelse. Isak Gerson vill på sin blogg inte kännas vid att en parallell till näringslivet är relevant, utan bygger vidare på Jan Lindgrens blogginlägg, och skriver:

”Det här är en ideell förening med tusentals oavlönade medlemmar. Hundratals oavlönade aktiva medlemmar sliter ofta och hårt på sin fritid för att de tror på någonting. I näringslivet sliter folk för lönekuvert, betalning. Det är troligen inte svårt för en säsongsarbetare att acceptera att denne aldrig kommer att ha något inflytande över vilka som styr företaget, än mindre vara en av dem som styr det.

Men för oss som arbetar gratis är det enormt frustrerande att se toppskiktet av partiet förvandlas till en avlägsen aristokrati, där de rika och dess vänner har förtur. Det är den ultimata maktlösheten. Att vara både obetald, ohörd och helt utan inflytande.”

HAX kandidatur är inte heller det enda som inträffat som riskerar att förvärra vår interna jävssituation.

Plötsligt motionerar Rick Falkvinge (en av Christian Engströms anställda) om att minska partistyrelsens storlek från sexton till nio personer, vilket nästan är en halvering. (Tidigare har Falkvinge motionerat om att öka styrelsens storlek.)

Det skulle potentiellt innebära en aldrig tidigare skådad maktkoncentration, med fyra av nio ledamöter sammanbundna av ett jävsförhållande. Är Falkvinges motion en tillfällighet? Kanske det… Problemet med jäv är just att utomstående kan ifrågasätta ens bevekelsegrunder.

Efter att ha haft en dialog med ganska många framstående piratpartister med insyn i partiet (då syftar jag på såväl nuvarande ledamöter i partistyrelsen, samt flera av kandidaterna till partistyrelsen) kan jag konstatera att jävsproblematiken i vårt parti har skapat en hel del intern oro. Detta har jag dock inte märkt av när jag talat med ”vanliga” pirater, dvs. de som befinner sig utanför partiets inre liv.

Men bland engagerade pirater finns en stark rädsla för de personliga konsekvenser som det kan leda till, att ge uttryck för kritiska synpunkter offentligt.

Ibland önskar jag att Piratpartiet vore ett ”normalt” politiskt parti. Vi kritiserar gärna de etablerade partierna, trots att de ligger hästlängder före oss i demokratihänseende på vissa sätt. Ett liknande jävsförhållande skulle aldrig få förekomma i något av de etablerade partierna.

Det riskerar att kännas pinsamt i framtiden när vi ska kritisera jävsförhållanden i samhället.

Henrik Alexandersson har helt rätt när han skriver att det är upp till Piratpartiets medlemmar att avgöra hur de vill ha det. Han erkänner att det är en problematisk situation, även om han verkar ovillig att lyfta frågan.

Twitterdialog mellan två kandidater till partistyrelsen (Sammy Nordström och Henrik Alexandersson):

@HAX Måste fråga, hur ser du på att sitta i samma styrelse som din arbetsgivare (C Engström), jäv eller praxis inom #Piratpartiet? #ppvm11
http://twitter.com/SamNord/status/57120906891378688

@SamNord Det var en avde saker som fick mig att tveka. Medlemmarna får bedöma.
http://twitter.com/HAX/status/57122350256230400

@HAX Lyfta frågan om huruvida arbetsgivare/anställd-förhållande är jäv låter vettigt, du kanske ska blogga om det? :) #ppvm11 #piratpartiet
http://twitter.com/SamNord/status/57723176255361024

Förhoppningsvis kan det här blogginlägget – där jag bidrar till att lyfta frågan – vara en del av beslutsunderlaget inför valet av kandidater till partistyrelsen.

VIKTIGT: Sammanfattning av min kandidatur till Piratpartiets styrelse

Under måndag till fredag denna vecka har jag haft en bloggturné, i samband med att jag kandiderar till Piratpartiets styrelse.

Här är en lista över mina fem gästblogginlägg (underrubriker i kursiv stil):

Min bild av Piratpartiet – Hos Emma Opassande
Piratpartiet står stadigt på två ben
Piratpartiet – Medborgerliga rättigheter
och informationspolitik
Spänningar inom partiet, del 1 (integritet och teknikoptimism)
Spänningar inom partiet, del 2 (tvärpolitik eller liberalism)
Medborgerliga rättigheter utanför nätet

Piratpartiets utmaningar inför framtiden – Hos Gonte
Att arbeta för en balanserad politik
Politikerförakt – inte alltid så bra
Att fördjupa partiets politik

Vad jag hoppas kunna bidra med i styrelsen – Hos Klara Tovhult
En medlare
Hög arbetskapacitet
Strategi för interninformation
Strategi för att ”äga” en känslig fråga
En tid att tala, en tid att tiga
Styrelsens strategiska arbete

Har jag gjort något vettigt hittills? – Hos Magnihasa
Att fastställa och utveckla partiets sakpolitik
Att blogga anonymt
Text är mitt liv
Arbete med debattbok om informationspolitik
Rick Falkvinges blogg som pappersbok
Övriga beta-projekt
Mina svagheter

Målsättningar för framtiden – Hos Isak Gerson
Styrelsen vs. den nya partiledningen
En tid av politisk realism för partiet
Partiets ekonomi
Deltagande på medlemsmötena
Styrelsens strategiska arbete

Jag vill även rikta uppmärksamheten på min kandidaturtråd på Piratpartiets forum, och på mitt inledande blogginlägg där jag berättar vem jag är och vilken bakgrund jag har.

Ett av skälen till att jag genomfört en så vidlyftig bloggturné är att jag tidigare mest varit känd som bloggaren ”infallsvinkel”. Förhoppningsvis känner nu de flesta till att jag heter Torbjörn Wester.



Kan du tänka dig att rösta
på en man i hatt?


Det här sättet att presentera en kandidatur till styrelsen kanske känns som lite ”overkill”.

Men jag tänker så här: Partistyrelsen är Piratpartiets högsta beslutsfattande organ, och direktvalt av medlemmarna. Det enda som står över styrelsen är medlemsmötena. Därför *förtjänar* medlemmarna att få veta exakt vilka alternativ de har att ta ställning till i valet av styrelseledamöter.

Nu börjar medlemsmötet på måndag, och jag kommer att iaktta röstfrid. Att propagera i en personvalsfråga under den tid som medlemsmötet pågår skulle inte kännas rätt för mig.

Det vore lika tokigt som om den avslutande valdebatten mellan Sahlin och Reinfeldt skulle ha ägt rum 16:00 på valdagens eftermiddag.

Uppdatering: Det visade sig att jag misstolkat tidsschemat för mötet något. Sista datumet för att acceptera sin nominering till styrelsen är inte förrän 11 april. (Medlemsmötets öppnande innebär endast att det inte går att kandidera fler personer.) Tvärtom är det diskussionstid nu, både på bloggar och framför allt i utfrågningstrådarna på forumet. Röstfriden inträder istället i början av maj då voteringarna börjar.

Avslutningsvis vill jag säga att jag verkligen hoppas att du kommer att rösta på mig på medlemsmötet. Därför att jag känner en otrolig inspiration, en iver och ett stort engagemang för att ta på mig uppdraget som styrelseledamot och fullgöra det på ett bra sätt.

Att få medlemmarnas förtroende skulle sannerligen vara något jag aldrig skulle våga svika. Jag kommer att till det yttersta av min förmåga engagera mig i styrelsearbetet.

Men jag kommer bara att ha en chans att förverkliga mina visioner för styrelsearbetet om du sätter ditt förtroende till mig.

Signerat,

Ring mig gärna om du har några frågor: 072-325 56 78.

Du kan också e-posta på torbjorn.wester@piratpartiet.se, diskutera här på bloggen, eller i min kandidaturtråd på Piratpartiet forum.