Två infallsvinklar på vårt nya principprogram

Declaration of Human Rights
Förhoppningsvis har ingen missat att Piratpartiet är i färd med att göra den största förändringen hittills av sitt principprogram.

I framtiden kommer vårt ”partiprogram” att bestå dels av ett helt nyskrivet principprogram, dels av ett antal sakpolitiska program. Arbetet med att ta fram de nya programmen sker i en inkluderande process, som leds av vår partiledare Anna Troberg och styrelseledamoten Henrik Brändén.

Ett första utkast till nytt principprogram publicerades i september och i november publicerades det andra utkastet. Deadline för synpunkter på detta är 15 januari.

Jag har några infallsvinklar som jag specifikt skulle vilja lyfta, angående det senaste utkastet.

Först och främst stödjer jag verkligen Anna Trobergs och Henrik Brändéns ambition att hålla nästan alla sakpolitiska ställningstaganden utanför principprogrammet. (I någon mån är förstås även tryckfrihet, yttrandefrihet och fria val sakpolitik, men det är liksom inga kontroversiella ståndpunkter.) Tanken är ju att vi istället ska samla ihop våra ställningstaganden till de sakpolitiska programmen.

Nu kommer jag till den första av mina två infallsvinklar, som dock inte ska tolkas som någon kritik mot Trobergs och Brändéns arbete, utan som synpunkter eller frågeställningar som jag vill lyfta.

Min första infallsvinkel är att det, kanske av historiska skäl, slunkit med ett specifikt sakpolitiskt ställningstagande i det senaste utkastet till principprogram, som kanske inte borde vara med där.

Vill vi fortfarande ”avskaffa patentsystemet”, eller vill vi verka för immaterialrättslagar som bättre tjänar sina syften?

Det nya utkastet till nytt principprogram slår på några ställen fast att vi önskar ”avskaffa patentsystemet”. Borde kanske den frågan istället lyftas över till de sakpolitiska programmen?

Nu är jag inte opartisk i frågan, för jag anser att detta ställningstagande bör revideras och istället ersättas med att vi vill reformera patentsystemet. Men poängen är att jag är långt ifrån ensam om den åsikten i partiet. När jag bloggade om frågan fick det starkt gensvar. Observera de 42 kommentarerna.

Man kan inte bortse från att en majoritet av de röstande – 58 % – röstade för en motion om att ändra den delen av vårt nuvarande principprogram så sent som på vårmötet 2011. (Motion B16: Ändring av Piratpartiets principprogram avseende patentpolitik.)

Vi behöver ett nytt principprogram som det kan råda bred konsensus om. Att då föra in ett sakpolitiskt ställningstagande som enbart en minoritet av partiets röstande på ett medlemsmöte ställer sig bakom, misstänker jag är olyckligt. Det är bättre att denna del av partiets immaterialrättspolitik, oavsett hur den formuleras i slutänden, diskuteras förutsättningslöst vid utformandet av de sakpolitiska programmen.

Vi behöver en bred och genomtänkt immaterialrättspolitik. Varför ska vi ha ett ställningstagande om just patent i vårt principprogram, när immaterialrättslagar kring mönsterskydd, varumärkeslagen, ensamrätt till resultat av kliniska undersökningar, vertikal integration, skydd för utformning av halvledare, växtförädlingsrätten, rättskydd för kretsmönster, designskydd (”community design”) och företagshemligheter inte omfattas av vårt principprogram? För att nämna några exempel på immaterialrättslagar som i vissa sammanhang spelar större roll än patentsystemet. I vårt nuvarande principprogram (version 3.4) nämns faktiskt behovet av en översyn av varumärkesskyddet uttryckligen, men detta är bortplockat i utkastet till nytt principprogram.

Många av de konflikter som på senare tid väckt uppmärksamhet bland pirater (exempelvis konflikten mellan Apple och Samsung om surfplattor) har handlat om designskydd, inte om patent.

Min personliga bild är att partiets explicita och extrema kritik av just patentsystemet, egentligen grundar sig i en kritik av mjukvarupatent (och i någon mån ”patent på gener”).

Min personliga åsikt är dock att vi behöver en väl sammanhållen immaterialrättspolitik som ligger mer i linje med den som det tyska Piratpartiet har (som inkluderar en reform av patentsystemet, inte ett avskaffande). Men oavsett vad det landar i, så tycker jag att det vore vanskligt att ”låsa” frågan i principprogrammet. Det misstänker jag att 58 % av de röstande också tycker. Istället är det en fråga som bör lyftas i samband med utformningen av våra sakpolitiska program.

Den andra infallsvinkeln är att jag tycker två aspekter av vad jag uppfattar som Piratpartiets själ förtjänar att betonas ytterligare i principprogrammet.

Informationstekniken ökar människors potential till delaktighet i samhället

Avdelning 1 i programmet, ”Modern informationsteknik öppnar fantastiska möjligheter”, handlar om att kommunikationsmöjligheter är bra för demokrati, ökar människors tillgång till kunskap och deras möjlighet att bygga ett gott liv, samt att det stärker kulturen.

Jag tycker dock att något saknas om hur den nya informationstekniken ökar människors potential för delaktighet i samhället.

Rick Falkvinge är inne på det spåret i den här bloggposten om ”empowerment”.

I inledningen till principprogrammet står det ”Den moderna informationstekniken har skapat revolutionerande nya möjligheter för människor att forma och omforma sina liv och vara med och påverka samhällsutvecklingen”.

Detta kanske borde utvecklas ytterligare och belysas lite till?

Vi talar ofta om ”deltagarkultur”, men minst lika viktigt är ju att beskriva hur exempelvis politiskt intresserade medborgare (politiska bloggare) själva sätter sig in i statistik, läser statliga utredningar, översätter forskarrapporter, ställer e-postfrågor till experter och makthavare och publicerar sina analyser av detta på sina egna bloggar – och därmed påverkar samhällets politiska utveckling som ledande opinionsbildare.

Möjlighet till deltagande i samhället oberoende av socioekonomiska förutsättningar

Avdelning 3 i programmet, ”Piratpartiets uppgift och grundläggande värderingar”, handlar om jämlikhet, demokrati, integritet, kultur och kunskap. Även här tycker jag att något saknas, som liknar det jag påpekade ovan. Nämligen att medborgare bör ha samma möjlighet till deltagande i det demokratiska samhället oberoende av socioekonomisk bakgrund.

Det har inte alltid varit så. Längre tillbaka i tiden baserades rösträtten i Sverige på ekonomisk ställning. Men även idag kan den tekniska utvecklingen både stärka människor, eller låsa dem ute från deltagande.

För även om vi alla är individer, kommer man ju inte ifrån att samhället också i någon mån kan sägas bestå av grupper. Exempelvis ”ungdomar”, ”kvinnor över 70”, ”personer med utländsk bakgrund” etc.

(Inom parentes: Just uttrycket ”socioekonomisk” bakgrund är det uttryck som Statistiska centralbyrån använder om olika befolkningsgrupper.)

Om vi nu menar allvar med hur betydelsefullt det är att alla medborgare har möjlighet att delta i samhället (tack vare den tekniska utvecklingen) borde vi som politiker ha ett ansvar för att skapa ett samhälle där alla grupper har möjlighet att delta. Det tycker jag även att Piratpartiet ofta har poängterat.

Principprogrammet betonar redan detta på flera ställen, men jag tycker att det kanske borde belysas ytterligare. (Redan i avdelning 1 av programmet finns formuleringar som ”I dag har nästan alla möjlighet att på många olika sätt delta i samhällsdebatten.” och ”samhällsdebatten måste vara inkluderande om demokratin ska vara på riktigt”.) Kursiveringen är min.

I avdelning 3 under en rubrik om fri kommunikation står det: ”Alla människor ska ha samma rätt att påverka samhället”. Men vad spelar det för roll om alla har samma ”rätt” om alla inte har samma möjlighet att utnyttja denna rättighet?

Ett sådant här principiellt ställningstagande skulle kunna leda fram till en mängd sakpolitiska ställningstaganden om exempelvis att främja äldres användande av internet (här spelar biblioteken en viktig roll), erbjuda samhällsservice även för den generation där många inte använder internet, kräva att viktig samhällsservice finns på stora invandrarspråk, sänka rösträttsåldern, erbjuda kollektivtrafik som även sjuka och arbetslösa har råd med etc. etc. (Det är bara några exempel, dock inte enbart på frågor jag personligen vurmar för.)

Det var mina infallsvinklar på det pågående arbetet med principprogram. Vad tycker ni?

Jag vill avsluta med mitt djupt kända tack till Anna Troberg och Henrik Brändén, som är de som lägger ned det arbete, energi, ambition och tid som krävs för att äntligen driva processen med ett nytt principprogram framåt.

2 thoughts on “Två infallsvinklar på vårt nya principprogram

  1. Det är vettigt att skilja mellan syfte och metod. Jag är nog för principer i linje med ”verka för den medborgerliga rätten att ta del och sprida kunskap”, ”ökad kunskapstillgänglighet i samhället” som sedan materialiserar sig som ett sakpolitiskt krav att ”avskaffa patentsystemet”.

  2. Hejhej, om designskydd se lite grann vidare här: http://stenskott.wordpress.com/?attachment_id=2327 (en uppsats skriven av mig för en B-kurs på LU i höstas).

    En av mina funderingar är om inte Piratpartiet vore välbetjänt av att inkorporera principiella ställningstaganden om hur marknadskonkurrens ska fungera (alltså, att ta ställning för hur vi som samhälle ska vilja att våra interaktioner på marknaden äger rum). Främst tänker jag mig att konkurrenslagarna inte bara är ett av samhällets (våra) verktyg för att kontrollera hur dominerande aktörer beter sig gentemot varandra, utan också för att reglera mindre aktörers beteende mot varandra, nytillkommande marknadsaktörers möjligheter att utveckla sin verksamhet och sådana entreprenörer som väljer att stå utanför marknadsmässigt agerande. Det är också ett sätt att öka valfriheten – att säkerställa varje individs möjligheter att agera i egenskap av icke-kommersiell.

    Jag tänker mig då alltså branschanpassad konkurrenslagstiftning som kan ta i beaktan olika aktörers intressen per bransch. Om man fixar ett gott regelverk för interaktioner mellan privata aktörer spelar det i sin tur inte heller så stor roll hur man utformar patentregelverket – marknadstillträdet och relationen med icke-kommersiella aktörer regleras i alla fall någon annanstans.

    Utgångspunkten för den slutsatsen har visserligen varit antagandet att patentsystemet (och hela immaterialrättssystemet) är dåligt och att man behöver fixa nya metoder att uppnå de mål dessa juridiska system säger sig vilja uppnå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>